Det märks att det är rutinerade herrar i farten ibland. Jag, The Marlboro Man och en kommande badmintonmotståndare kom igång och diskuterade klassiska konserter man sett.
Nu behövde de inte vara bra utan snarare speciella på ett annat sätt. The Marlboro Man drog upp AC/DC från 1980, jag kontrade med ELO 1981 varpå den kommande motståndaren dräpte oss rejält med Sheila E på Ritz. En del ska då alltid vara värst.
Annars var det grabbigt även på förmiddagen då snacket handlade om riktigt vackra kvinnor. Och nu snackar vi inte om såna man känner, för i det fallet är det hemligt. Utan sånt där snack om Vackrast någonsin.
Mina med-debattörer drog upp namn efter namn, men jag satt lugnt med trumfkortet.
Två klick på datorn och skärmen fylldes av det här gamla fina nyllet från 30-talet:
Klicka här för facit
Både HP och The Marlboro Man la ner diskussionen direkt. Så självklart besegrade.
söndag 28 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Jag va minsann på AC/DC 1980.. slå det ni .. utan att ens vara född! Vann jag ?
Ja, du vann. Grattis. Verkligen. Men jag plockade inte fram min bästa konsert mot det här enkla motståndet...
För den har du garanterat inte sett.
Om du menar schalbaniqui 1964 så var jag där me
Åh, fan såg du den också? Men var det med originalbasisten? Eller hade Hugh Kilinen tagit över då?
Äsch det vet väl alla att han dog på väg till sin första provspelning.... du ha ju noll koll
Visst fan. Jag hade för mig det var till en provräkning.
nä det var hans bror
Jag har i alla fall lön när jag skriver ;o)
trodde du ja
Har du hittat mina kontouppgifter?
Nä men Hugh Kilinen
Så du ska bli bilskrotare du?
- Näej, basist...
Skicka en kommentar