Surmört

Vi sitter vid nyårsbordet och äter glass och spettekaka. En av ingenjörerna konstaterar att Spettekaka har en distinkt smak av fisk.

Så försöker vi hitta vilken sort. De flesta av oss menar att det är något å laxhållet.

Men så kommer svaret:

Sur-mört!

Tydligen på riktigt en specialité från Södra Dalarna. Man tar den första mört man får upp på våren och tillreder den på ungefär samma vis som surströmming.

RECEPT

Surmört

När björklöven är stora som musöron fångas lekmörten. Idag används nylonnät. Förr användes mjärdar bundna av segt vide. Man skar vidjorna tidigt på våren. Sen bands mjärdarna i spisvärmen. Att binda en välfångande videmjärde är inte lätt. Denna kunskap som förr gick i arv från far till son är nästan helt borta. (Kan du? Hör av dig!)

Man kan göra surmört på olika sätt. Så här gjorde man förr.
Mörten rensas och sköljs noga före insaltningen. Fisken saltas måttligt och lägges ned i en träkagge som täckes noga för flugor och andra kryp. Kaggen ställes i en god stenvalvskällare. Där få mörten sakta surna (jäsa, fermentera, syra) under sommar, höst och vinter.

Efter ett år är den färdig att äta. Köttet har då blivit läckert rosafärgat.

Tillredning; Låt fisken dra någon timme i kallt vatten. Lägg den sen i halster och halstra på glödande kol. 5 - 7 minuter på var sida. Fenor och stjärt samt delar av skinnet är förbrännt och kolbitar kan sitta fast i skinnet. Lossa det sköra fiskköttet från halstret. stugan fylls av en härlig doft. Servera med kokt potatis, lök, skirat smör, getost och tunnbröd. Man äter med andakt.

EN BERÄTTELSE OM SURMÖRT: Klicka och läs