En telefondominerad morgon

Vissa dagar sätts telefonen/telefonerna mer i fokus än vanligt. Det här var en sådan morgon.

Pratade en stund med Polly i morse och det var ett helt normalt samtal. Sen messade The Giant en fråga om hönsaboll och den kändes också okej.

Fick ett glatt mess från Avhandlaren som inte hade tjuvsovmorgon.

Men sen började underligheterna.

Efter att ha monterat elen på en lampa och svingat upp den i taket (fult som fan, den ska ner igen) satte jag mig i soffan och njöt av TV-shop.

Då börjar en sån där jävla "lägga-påare" ringa på hemtelefonen. Jag hatar såna.

Okej at jag valt ett hemnummer som slutar på 00 och därför får en del skumma telefonsamtal där folk trott att man har företag eller så.

Men när jag svarar artigt både med mitt förnamn: Enhelt

Och mitt efternamn: Vanligman

Borde väl folk kunna kläcka ur sig att de ringt fel. Och inte ringa fem gånger och lägga på. För jag har väl inte sån tur/otur att det är en stalker.

Sen messade stage-kvinnan från gamla lägenheten och ville mucka.

Så ringer mobilen, jobbsamtal.

En förvirrad tant frågar om jag känner någon NN.

- Ja det gör jag väl, säger jag. Hur så?

- Jo, jag har fått ett kort här till honom. Tror jag. Min son heter också NN, och det brukar komma fel post.

- Ja, men hur ska jag kunna hjälpa dig?

- Du kanske kan tala om var din NN bor?

- Nej, det kan jag inte. För den NN jag halvkänner är ingen privat vän utan jag känner honom via jobbet. Är det viktig post?

- Nja, det är ett julkort. Från någon Raiko. Men han vill nog ha det.

Alltså hur fan fick hon för sig att hon skulle ringa jobbet och sen bli kopplad till mig? Hur kunde hon veta att den NN hon nu sökte på något sätt var kopplad till min bransch? Här ligger fan en gravad hund, som den falska doktor El Sayed sa.

Känns som det är en dag då man borde låta telefonen ligga kvar hemma på laddning. Innan nästa dåre ringer.