Asfalten luktar inte sommarregn längre. Den är höstkall.
Men inom mig växer värmen. En jätteskön morgon med Lorelei trots att vi somnade alldeles försent. Påvens extrakläder ner i ryggsäcken och så den där mysiga skjutsen till jobbet. 10 minuters lugn och ro och sen en hejdåpuss.
De besinningslösa bilköerna knäckte mig vid Gullmarsplan så jag ställde bilen och tog tunnelbanan hem.
Här blir det bara skobyte och sen iväg till Det stora huset. Ska förhandsjobba med Finnkampen idag. Sånt där som egentligen vore perfekt för en ung man som numer går under namnet Rösten från Röstan. Tycker det är en bra titel. Och jag är glad att han redan från start förstod att han hamnat rätt. Men han är saknad av oss i kåken intill.
Förresten så gav syrran mig ett besked igår som fick min axlar att sjunka från örat till naveln av lättnad.
Och idag blir det milspåret i Hellasgården. Kanske två varv, för nu är hönsabollen igång igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det var ett väldigt fint namn tycker jag. Och det känns bra att vara saknad.
Luktar kall blöt asfalt?
Blöta höslöv luktar i alla fall gott...fast det dröjer nog ett tag, tack och lov.
Jag gillar inte hösten! Bara höst doften. Nu börjar jag trassla in mig.
PUNKT!
Skicka en kommentar