lördag 6 december 2008

Jo jag var ju sån där Postmaster

Kom hem klockan 3 i natt från festen där vi firade att Avhandlaren blivit doktor. Måste säga att det var ett sjusjungande party All night long.

Jättefina tal och uppträdanden.

Maten höll världsklass...verkligen!

Trevligt sällskap vid bordet av Holländaren och barndomskamraterna.

Avhandlaren själv tillbringade kvällen i någon typ av totalförvirrad kontrollordning.

Men störst insats gjorde så klart Mamma Avhandlare som verkligen gjorde skäl för den här låten:

http://www.youtube.com/watch?v=ZXmjUoDwV8I

Det påminner om när Bobby Ewings mamma gifte sig för några år sedan. Jag var Postmaster även där och Bobby Ewings mormor slet på ett närmast obegripligt sätt. Tror hon var vaken i 72 timmar på raken.

Hur det var med Mamma Avhandlare vet jag inte men hon har i alla fall städat en hel lägenhet, fixat massor av annat, dukat, plockat fram mat, talat och varit jäkligt trevlig. Trots det var det hon som stod i köket vid 2 i natt och diskade.

Postmasteriet gick bra. Men Försångarens och mitt samarbete kunde nog ha varit bättre. Jag hade glömt att skriva ut vad melodierna hette, och Försångaren verkade tycka att just Vin, Kvinnor och Sång var rätt ordning. Jag själv föredrar ju Kvinnor, Sång och Vin. Eller Coca Cola om vi ska vara ärliga.

Avhandlarens handledare var en sån mysgubbe att jag var tvungen att trycka hans hand. Just det uttrycket kommer från en kul golfepisod som Den Långe var med om på en bana förra sommaren.

Han gick en runda med en snubbe som slår bollen ruskigt långt. På ett hål drämde snubben iväg bollen upp mot 300 meter så den landade mellan fötterna på folket som gick där framme. Kutym på en golfbana är att man slår inte om man riskerar att träffa någon. 

Mannen som nästan blivit träffad vände sig om och började promenera med bestämda steg mot Den Långe och snubben. Ajajaj, det luktade bråk.

När han kom fram frågade han med barsk röst:

– Vem slog det där slaget?

– Ja, hrmmm. Det var väl jag, sa snubben skamset!

– Låt mig få trycka din hand. Det är det bästa slag jag någonsin sett, säger mannen.

Ett skönt sätt tycker jag!

Vet inte om Avhandlaren ligger och kvartar fortfarande. Mamma Avhandlare är nog uppe och bakar frukostbröd. 

Själv är jag bakis på Ramlösa. Men det går nog över framåt eftermiddagen. Och gör det inte det så var det värt det. För jag hade jävligt kul.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Låt mig få trycka din hand, En Helt Vanlig Man. Du var den bäste postmaster vi någonsin sett å hört!!!

Anonym sa...

...å stiligaste såklart!

Anonym sa...

Nej du, några frukostbröd hade jag inte tid med - doktorn och jag städade och städade och resten av dagen njöt vi av den fantastiskt goda maten som var kvar!

"Avhandlarens mamma"

Anonym sa...

...och ägnade oss åt eftersnack om FESTEN med den osedvanligt stilige och för uppgiften perfekte "postmastern". Skulle inte vara så svårt att bli lite förtjust.... Men usch - jag är ju en bit över 40 så det är väl inte att tänka på...

En helt vanlig man sa...

Tack kära ni :o)