En kulinarisk höjdpunkt

Som jag brukar säga ibland. Tur att ingen kan se mig nu. Klockan närmar sig halvett och jag har knappt fått på mig kläder ännu. En öppen balkongdörr skvallrar om att det är kanonväder ute. Vet inte om det är varmt.

Bestämde mig nyss för att äta frukost. En underbar sådan. Rumsvarm spaghetti och köttfärssås från en kastrull på spisen. Tur att den hade haft lock i alla fall...

Men men, det är inte så jävla noga det här med maten. Det lärde jag mig på Riche i tisdags.

Idag borde man egentligen stå på elfte hålet och svinga iväg en golfboll, men som jag sagt tidigare måste man ut på stan och demonstrera.  Har ännu inte hittat nåt eget bra slagord, men det kommer nog på väg ner på stan.

Får se vad eftermiddagen går åt till efter det. Kanske grillning med Helsingborgskan om det erbjudandet fortfarande står kvar. Hon är i huvudstaden med familjen.

Kanske en date med Yes, Ajax och Svinto mina eviga vänner som jag umgås med alltför sällan.

Egentligen skulle jag vilja gå ut och cykla, Jag blev inspirerad av en berättelse jag hörde under förmiddagen. För om man cyklar tillräckligt fort kan man få flåsande snygga tjejer att springa efter en...det verkar ganska mysigt!