I still wish to kiss
As to be by the strength of you skin
Your magnetic movements
Still capture the minutes I'm in
But it grieves my heart, love
To see you tryin' to be a part of
A world that just don't exist
It's all just a dream, babe
A vacuum, a scheme, babe
That sucks you into feelin' like this.
Det finns sånger som träffar en rakt in i härtat och blir kvar där för alltid. Precis som det finns människor som gör samma sak. Men sångerna är lättare för de blir liksom kvar på ett snällare sätt.
Bob Dylans To Ramona har jag älskat från samma sekund jag hörde den första gången vilket torde ha varit under min svåraste Dylan-period när jag var 17.
Jag älskar den fortfarande och hör den säkert nån gång i veckan.
A vacuum, a scheme, babe
That sucks you into feelin' like this.
Det finns sånger som träffar en rakt in i härtat och blir kvar där för alltid. Precis som det finns människor som gör samma sak. Men sångerna är lättare för de blir liksom kvar på ett snällare sätt.
Bob Dylans To Ramona har jag älskat från samma sekund jag hörde den första gången vilket torde ha varit under min svåraste Dylan-period när jag var 17.
Jag älskar den fortfarande och hör den säkert nån gång i veckan.
Det är frivilligt att känna igen sig i en del ord, men jag tror nog någon kan göra det ganska mycket.
I've heard you say many times
That you're better 'n no one
And no one is better 'n you
If you really believe that
You know you have
Nothing to win and nothing to lose
From fixtures and forces and friends
Your sorrow does stem
That hype you and type you
Making you feel
That you gotta be just like them
Det finns textrader i den som är så skrämmande gripande. Och sårbarheten i just den sången går utanpå mina nerver ibland. Egentligen är jag ingen stor cover-vän, och Dylans original-version är fantastisk. Men på nåt sätt är de här två inspelningarna med Bobby Jameson och Sinead Lohan ännu bättre.
Jamesons för den enorma smärtan i rösten och det teatraliska utspelet.
Sinead Lohan blir man ju fan kär i i hennes litenhet och hennes totala blottande av värme.
Men mest är det ändå texten.
I've heard you say many times
That you're better 'n no one
And no one is better 'n you
If you really believe that
You know you have
Nothing to win and nothing to lose
From fixtures and forces and friends
Your sorrow does stem
That hype you and type you
Making you feel
That you gotta be just like them
Det finns textrader i den som är så skrämmande gripande. Och sårbarheten i just den sången går utanpå mina nerver ibland. Egentligen är jag ingen stor cover-vän, och Dylans original-version är fantastisk. Men på nåt sätt är de här två inspelningarna med Bobby Jameson och Sinead Lohan ännu bättre.
Jamesons för den enorma smärtan i rösten och det teatraliska utspelet.
Sinead Lohan blir man ju fan kär i i hennes litenhet och hennes totala blottande av värme.
Men mest är det ändå texten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar