- Det ser ut lite som berg och dalbana mer än en rälsbuss, säger syrran.
Sen kom vi gemensamt på att det är i morgon vi ska sitta i en hotell-lobby och förrätta en grymt försenad bouppteckning efter farfar.
En ganska smidig historia om det inte vore för att vi var tvungna att kalla Violinisten. Och han kan ju faktiskt dyka upp.
Då blir det STELT!
En halvtimme senare ringer syrran och gapskrattar.
- Vet du hur länge tandställningen satt fast?????????
Jag älskar min syrra för att hon har så underbar inställning till sina barn. Hon skrattar både MED DEM och ÅT DEM. Men med total kärlek.
För barn är knasiga. Och det ska dom vara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar