Svansjön

Efter en dag i hönsabollens tecken blev det nån timmes sömn på soffan innan Ausra med man och barn ringde och bjöd mig på middag. Schysst som man är tackade man ju ja.

Tog bilen ned till dem och hamnade i en lägenhet där mor stod vid spisen, far kollade tv, sonen spelade dataspel och dottern sov. Pappa hade varit och byggt en båt på dagisgården och var mäkta stolt och ville berätta om ritningar och allt möjligt. Kanske inte direkt mitt favoritämne.

Så blev det middag med wokad kyckling och glasnudlar. Både L och A (barnen) höll låda och var faktiskt oftast väldigt roliga. Pappan pratade vidare om ritningar.

Plötsligt måste L gå på muggen mitt i middagen. Han smyger iväg och blir borta en stund, så kommer ett rop:

– Mamma, jag tror jag tar och bajsar lite till. Jag är ju ändå redan här.

Efter middag och varsin glasspinne får jag en fyraårig flicka i knät som kollar igenom 235 bilder i min mobil och frågar om varje. Till slut vet hon i alla fall att Greven aka Bertil är Greven aka Bertil.

Vi går ut på en promenad eftersom pappan hemskt gärna vill visa sin båt som han byggt med andra pappor under dagen. Den är inte direkt QE2 om man säger så, men det är ändå majsigt med pappor som vill fixa grejer åt ungarna.

Så traskar vi vidare och A vill hela tiden sitta på mina axlar. Plötsligt utbrister hon:

– Hördu En helt vanlig man. Du kan få komma tillbaka till oss fler gånger. Vi är väldigt snälla.

Jag håller mig för skratt och tackar ödmjukast.

På hela promenaden pratar pappan om bostadrättsföreningars ekonomi, vilket virke det är i bryggan på strandpromenaden och hur man pålat en bro i området.

Joråsåatt...

Vi går ner mot vattnet och matar svanar och jag känner mina reflexer att hela tiden hålla i ungarna när de går för nära kanten på den höga bryggan. Usch, jag vet inte om jag skulle palla att vara pappa ändå.

Så är gångturen slut och jag ska gå tillbaka till bilen. Då tar lilla A mig i handen och säger med trött röst:

- Du, jag kan följa dig till bilen så du slipper gå själv.

Sötjävel, som det heter i Norrland.

Då smyger också L fram och säger med blyg pojkröst.

- Du, jag måste nog krama dig.

6-åringar kan dom med.

Åker hem till TV-soffan och kikar på melodifestivalen. Får mess om blixtkanoner och lookalikes och ler ännu lite till. 

Skitungar över hela Sverige, förena er :o)

Och du Konungen, det ordnar sig alltid.

Och Sara ska spela dragspel...Sara ska spela dragspel...Kom nu Arne!