Vilken kväll det här blev då

Den här kvällen byter jag då inte bort för allt smör på Åland. Fy bubblan vad bra den blev.

Vet inte riktigt var jag ska börja, men vi kan väl sätta igång nånstans där syrran och Lotto kom farande för att hämta soffan. Jag och Lotto kånkade ner den, och det känns ju skönt att man klarar någonting utan La Fleurs starka armar.

De for iväg mot Dalarna och jag for upp i min lägenhet för att blaska av mig det värsta innan det var dags för kvällsaktivitet.

In i lånebilen till Grimsta för att se så mycket jag skulle hinna av Brommapojkarna-Hammarby. På väg ut dit slog det mig ännu en gång hur fruktansvärt fult det är i Västerort och hur glad jag är att jag bor där jag bor, och att jag är uppväxt där jag är uppväxt.

BP:s arena och arrangemang och det är ett skämt att man ens får ordna allsvenska matcher. Träffade många kollegor som höll med mig i den saken. The Marlboro Man och Karlstad 1989 smög omkring som de Bill och Bull de är. Undrar om de inte gifter sig till slut. Mästaren och eleven, typ.

Efter 15 minuter av andra halvlek var jag tvungen att dra tillbaka till stan eftersom trovärdiga källor uppgett att en viss Magnus Lindberg skulle börja lira 21.00 på Debaser. Det blev en kärleksbrottning mellan fotboll och musik ikväll. Men eftersom fotboll innerst inne är ett jävla lidande, var valet lättare än man kan tro.

En ganska stor ekonomisk insats på Hammarby hos ett spelbolag gjorde också att nerverna var lite mer utanpå skjortan än vanligt.

Ett härligt sms i bilen gav glädje över seger, och berättade samtidigt att jag faktiskt vunnit hela 3 400 kronor på den matchen.

Inne på Debaser gjorde jag en liten fuling och snikade mig in. För trots vinsten måste jag hålla i pengarna för tillfället, och kan man så kan man.

Jag högg en plats längst fram vid scenkanten och fick 90 minuter kärlek av min egen Gud. Men största händelsen var inför sista låten när jag smög lite åt sidan.

Då grep Magnus fru tag i mig och frågade om det var jag som skickat en bok till honom i julas. Eftersom jag vet att Magnus vill ha lite distans till sina fans så frågade jag försiktigt om det var okej att jag hade gjort det. Jag kunde ju inte gärna förneka.

- Ja, han blev jätteglad. Vi gissade att det var du eftersom du hade skrivit så fint i den, sa hon. Vi brukar läsa den för min son nu.

Sånt gör mig riktigt himla varm och glad. För jag behöver inget stort tack. Men jag är glad för bevis på att det jag gör uppskattas.'

Och jag tog mig friheten att smyga in en liten liten önskan till Rockfarbrorn. Får se om den går i uppfyllelse framöver.

Sen gick jag hem och såg Bajens mål på TV.

Och sist fick Mange sjunga Ser du....