Så står den här igen. Den där numer nästan klassiska soffan från exsambo Leas gamla kontor. Den som varit alltifrån hemlig arabisk kondomgömma till fredagsunderhållning på stadens gator.
La Fleur och jag kånkade ner den från vinden där den stått i ett par månader sen den kvällen då jag låste mig ute och fick betala en femhundring svart till låssmeden.
Den gick aldrig in i mitt vindsförråd utan har fått stå utanför i väntan på frakt till Dalom. Nu hade emellertid Christer med lapparna informerat om att allt som stod löst däruppe på vinden skulle köras bort och kastas igår kväll.
Det fick såklart till följd att folk har vräkt upp gammal skit på vinden. En närmast skrattretande syn mötte mig när jag gick upp och rekade i lördags. Det var gamla videobandspelare, skidor, skrot och annat. Kanske inte riktigt vad Christer med lapparna hade räknat med.
I alla fall så ville jag ju säkra soffan, så nu står den på trekvart här i vardagsrummet. I vägen som fan, men på något sätt så rätt. Den ska tydligen bara vara med.
Och faktum är ju att den är av ganska bra kvalité i alla fall. Och La Fleur är en jävel på att bära.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar