En dag i matens tecken

Låt oss först av allt slå fast att om jag vore pappa till en sjuåring som skrev en sån här sommardikt skulle jag vara så mallig så jag sprack.

Jag älskar sommaren för att den är varm
Den ljumma vinden fläktar på min arm
Det gröna gräset är vått av all dagg
Och så får man ha tunna klädesplagg

Sen skulle jag le lite grann i smyg för att just ordet fläktar fanns med. Men nog om det nu.

Gårdagen blev lång med en bra lunch tillsammans med Pojken och Tom Strong. Pojken var nygift och Tom Strong hade lite ångest eftersom hans två äldsta barn hade tvättstugan själva för första gången någonsin.

Vi bestämde träff uppe vid Odenplan och jag tunnelbanade mig dit via en resa som fick mina misantropiska drag att visa högform.

I säteskvadraten bredvid mig satt Rune, Berit och Kerstin (det kändes som att de hette så) på väg hem från någon kortare resa. De pratade någon fprm av sydsvensk dialekt. Från Skanstull till Gamla Stan berättade Kerstin oavbrutet om den där sköna kudden från Värnamo sängkläder som hon haft under natten. Och hur hon hade tittat vad den hette. Att man bara behövde en kudde för att den var så välformad.

- Jaha, sa Rune och Berit.

Men Kerstin gav sig inte utan tvingade till slut Rune att skriva upp på en lapp vad kudden hette så att även Rune skulle kika efter en sån.

– Ni åker ju igenom Värnamo ibland, sa Kerstin.

- Det var nog fem år sedan sist, sa Berit.

Sen bytte de ämne och diskuterade om man kunde gå från Gamla Stan till Djurgårdsfärjan istället för från Slussen.

Vid Odenplan visade det sig att det inte fanns någon bra mat utan vi åkte tillbaka till mina trakter och valde haket som i våra munnar kallas för Lyxindiern. Stället där man med lite vilja, eller ovilja, kan spana upp mot min och exsambo Leas sista lägenhet.

Det var länge sedan jag åt där, men allt var som vanligt. Jag beställde en Chicken Tikka Balti, och bad att få min sallad utan dressing.

- Bara sallad alltså, frågade kyparen.

- Bara sallad!

Och minuten senare kommer en tallrik in. Till bredden full med strimlad isbergssallad. Tom Strong och Pojken får varsin tallrik med sallad, tomat och ris.

Jag frågar om inte jag ska få något ris, och en liten konversation utspinner sig på indisk-svenskengelska. Till slut kommer en man med en skål ris. Och nu snackar vi inte liten skål. Jag får ris som normalt sett hade räckt till tre gubbar.

Antingen måste de ha tyckt att jag var smalast i Världen, eller fetast.

Lunchen avslutades med att Polisen muddrade en snubbe utanför, upptryckt mot en bil medan en kille i en t-shirt från en MC-klubb intresserat bevakade tillställningen.

Sen blev det samhällstjänst med allt vad det innebär.

Var hemma vid midnatt och somnade tyvärr på soffan. Vaknade 6.50 och trodde att det var larmtiden från igår innan jag i sista stund kom på att jag hade bilen i en lastzon och var tvungen att flytta den innan 7. Puh!