Alltså jag vill först verkligen göra klart att man verkligen inte ska glädja sig åt andras olycka. Sen vill jag också understryka att jag är mot alla former av droger. Ändå har jag aldrig riktigt kunnat låta bli att finna en del nöje i våra underbara tjackpundare.
En "tjackis" är en amfetaminmissbrukare som det börjat gå utför för. Men inte så långt att de är rena vrak. Utan under ganska många år befinner de sig ofta i ett stadium där de fungerar hyfsat men ändå beter sig jäkligt annorlunda.
I en av Stockholms större korsningar blev jag alldeles nyss påcyklad av en skön gestalt med en keps från mitten av 80-talet med texten A non smoking generation. Han hade skapligt normala kläder. Men ur ryggsäcken stack det upp ett paraply och en våldsamt gammal golfklubba.
Tjackisar ha en skum tendens att se en del värde i prylar som vi andra ratat. Det är därför man ska passa sig för att ha saker liggande framme i en bil. En påtänd tjackis kan få för sig att en kulspetspenna är värsta skatten och dra en ruta för att komma åt den.
I onsdags hade jag t-banesällskap av en annan underfundig herre som hade kommit på att hans färdkost skulle bestå av Göteborgskex med citronfyllning och en flaska Powerade ljusblå sportdryck. Jag kan för mitt liv inte komma på en äckligare kombination. Men han njöt storligen. Desutom hällde han i sig kexen ett å ett på ett väldigt fränt sätt direkt ur paketet.
När man gör samhäälstjänst får man se många såna här gunstiga junkrar. Och vi lär återigen klargöra att de flesta givetvis bara är tragiska stackare.
Men på vägen dit bjuder de på en väldans massa leenden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Håller helt och hållet med dig. Ibland gör de och säger de saker som är helt tokiga! Och de kan faktiskt själva skratta åt det vid ett senare tillfälle (sedan kan de förvisso också vara ledsna över sitt liv...).
Skicka en kommentar