Memories of a sad man

Glömde en sak från gårdagen som var ganska intressant. Jag var ute och åkte rätt mycket kollektivt av en och annan anledning. Och vid två tillfällen sprang jag på folk från Röda Pricken. Knappast lirare som jag skulle ha definierat som kompisar från den tiden utan mer vanliga kollegor. Inget otalt med någon av dem sålunda.

Men det märkliga var att de verkligen kändes som folk från förr i tiden. Väldigt mycket förr i tiden till och med.

Det fanns varken lust eller utrymme för annat än lite "vad gör du nuförtiden kul å ses". Sen gick vi vidare.

Men nånstans inom mig kom lusten till en liten text om folket jag mötte, Jerry och Louise. Bara för att det är en jävla bra titel.

Jag känner din hand i min Jerry
En gång delade vi samma kök
Det var allt vi hade tillsammans Jerry
En diskmaskin och en skalad lök

Jag hör dina ord Louise
Jag har sett dem skrivna förr
För tre månader sen Louise
Stängde jag vår dörr

Jag var prickad och klar
Fyratusen långa dar
Ni är kvar där i fabriken
Med alla de andra liken

Jag ser dina långsamma steg Jerry
Du går din väg igen
Jag är fri från vår gemensamhet Jerry
Från ledsna kvinnor och män

Du berättar nåt om nån kör Louise
Du ler och babblar på
Jag ser att du har en kris Louise
Jag reser mig upp för att gå

Jag var prickad och klar
Fyratusen långa dar
Ni är kvar där i fabriken
Med alla de andra liken

Jag var prickad och klar
Fyratusen långa dar
Ni är kvar där i fabriken
Med alla de andra liken

Jag kommer aldrig tillbaka igen