-Hello Sir. Good morning!
Telefonlinjen är raspig och kvinnan i andra änden är glad och något pådrivande.
- I´m calling from Hong Kong and my name is xxx xxx.
Jag hajar till och funderar i någon sekund om jag känner någon i Hong Kong som kanske kan ha råkat ut för något.
- I think that might have called the wrong number.
Inte då. Hon skjuter in att hon vet att jag är en mycket upptagen person, men att den lilla undersökning hon ska göra tar väldigt lite tid.
- It is very important for us to get your answers in our survey.
Snabbt tänker jag att det kan ju inte på något sätt belasta min telefonräkning, även om man hört talas om de mest märkliga missade samtal som folk ringer tillbaka till. Men nu var jag uppringd på min fasta telefon. Och behövde inte lämna nån pinkod eller någonting. Inte ens en puk-kod faktiskt.
Så drar hon igång en mindre enkät om företagets importvanor och jag svarar så gott jag kan. Min marknadsengelska är ju så där.
Jag har ett hemtelefonnummer som slutar på 00 och hela våren har jag blivit uppringd av diverse personer som söker folk på ett företag som hade numret innan mig. Det har varit kronofogdar, privatpersoner och distributörer. Men ingen från Hong Kong.
Varje gång har jag förklarat att det är fel nummer och de har ursäktat sig och skyllt på Eniro. Men idag sa jag ingenting om fel nummer efter att jag prövat en gång. Det gjorde att jag fick vara med i den här spännade frågestunden. Och att det nu sitter en tjej i Hong Kong och sammanfattar ett gäng märkliga åsikter från kalla Norden.
För inte visste hon att vår årsomsättning var fyra miljoner dollar.
Det visste ju inte ens jag för 20 minuter sen.
tisdag 16 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar