Det är så oerhört vackert

Någon grad varmt i morse och det gick bara inte att motstå frestelsen att lufsa ned till Elljusspåret och trampa runt två varv.

Norrbo-ån porlade och i Mångdala hängde två eller tre löv kvar på den fuktgråa midsommarstången visd scoutstugan.

I Dan Andersson-land finns ett lugn som inte överträffas på många ställen här på jorden.

Kanske var jag extra gråtmild efter farfars begravning, kanske bara mer mottaglig för sinnesintryck än vanligt. Men jag kände mig rätt mäktig när jag kastade en sten från åsen ner mot Barrtjärn.

Nu blir det hardcore-rally genom Värmlandsskogarna på väg mot Drammen. Mange ska fan inte klara sig undan.

Slängde en vemodig blick på den gamla Renaulten som stått parkerad på gården ända sedan 1994 då jag körde upp den från Västerhaninge med havererad koppling. Mätaren står på 35 000 mil någonting, och många är de äventyr som utspelats i den bilen.

Den har ändå avverkat både Hultsfred, Öland och Göteborg.

Samt förstås Amsterdam och annat europeiskt bjäfs. Men mest legendarisk är den nog för alla spännande färder mot nakendopp i Gömmaren... men det var ju när man var ung och vacker.

Om jag någon gång vaknar med en hand där tummen inte längre sitter mitt i ska jag fanimig få fart på åbäket.

Så till Norge får det bli vanlig bil. Skrapade ihop några gamla CD ur skänken i timmerhuset. Vad sägs om Andliga Sånger med blandade artister. Waterboys Too close to heaven och en greatest hits med Tommy Nilsson...

Räknar med att vara hemma nån gång i morgon bitti. Ifall någon undrar!