Jag tror vi skriver 1987. Det är Viking Line, ingen aning om båten hette Amorella redan då. Vi är på väg till Åbo för att spela tävling.
Jag och Matte ligger och sover i en D-hytt. Klockan är nog runt 03.30.
Det börjar låta vid dörren och plötsligt tittar Perre in med sidbena och snorbroms.
I sällskap har han en finska i 50–årsåldern som verkar mer än lovligt dragen. Perre är väl inte spiknykter heller men i alla fall kontaktbar.
Jag suckar högt och säger åt honom att han får vara var som helst och göra vad som helst med finskan, så länge han inte gör det i vår hytt.
Matte säger ungefär samma sak.
– Alltså Perre, vi vill verkligen sova. Du tar inte in henne här.
Det är då han avger den klassiska repliken på klingande östgötska. Han är förresten också han från Ljungsbro.
Repliken:
– Det är lugnt gubbar, vi kan dela på na.
Samtidigt hörs från långt upp i båten de utklingande tonerna av Miljoner rosor med Alla Pugatjova.
Jo tamejfan, kärleken var bättre förr den med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar