Efter onsdagens uppvärming med Teliapappan på Sigtunabygden är det idag dags för den årliga upplagan av Höstduffen.
Det är Racketdoktorns egen skapelse och jag tror han kört den sen mitten av 80-talet nång gång. Det känns i alla fall så. Jag gör säkert min tionde start eller liknande.
För en gångs skull verkar vädrets makter vara med oss och blickar jag bort mot Haningetrakten ser jag en glödande höstsol le med välkomnande strålar.
Annars har det funnits morgnar där vi fått stå och vänta två timmar på att frosten ska smälta så vi får gå ut på banan. Golf är ett märkligt spel.
Det är slagspel som gäller vilket innebär att bollen ska i koppen på alla hål. Det vanligaste är annars att man spelar poängbogey eller slaggolf. I slaggolf kan du aldrig få mer än fem slag extra på hålet, då får du helt enkelt plocka upp bollen.
Slagspel kan vara oerhört jobbigt för oss amatörer. En sankmarkssjuk fairway kräver dig på många slag och en åtta eller en nia på par fyra är inget ovanligt.
Efter tävlingen bjussar Racketdoktorn på lunch i den slottsliknande restaurangen och sen är det utdelning av vandringspris och lite annat gnojs. Jag har aldrig varit bättre än femma i den här tävlingen.
Har för övrigt aldrig vunnit en golftävling överhuvudtaget. Men i somras lyckades jag hacka mig fram till tredje plats i en jädrans stor medietävling i Västerås. Då fick jag en golfresa till Manchester i pris. Sen har jag väl skjutit mig fram till vinst i någon Long Drive-tävling då och då också.
Annars är tävlingssinnet alldeles för svagt utvecklat för att jag ska kunna tycka det är viktigt med koncentration i 18 hål.
Golf för mig är ett socialt umgänge med killkompisar.
För när annars ringer man en snubbe och säger: Ska du komma över och snacka skit i fem timmar....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar