Mags ringde på eftermiddagen och undrade om jag skulle med och fira Zappas 40-årsdag. Öppet hus i vår gamla förort. För fan, det går inte att tacka nej till en fredagskväll i närheten av Badudden. Iväg till Brothers och tjacka nån okej tröja (fatta att inte behöva besöka Grosshandlarn eller Dressman längre...) eftersom kostym kändes lite väl pretto för en gammal kommunist.
Hemma hos Mags och Pressgubben var det full rulle med barn i badkar och fredagsmys.
Vi drog iväg och Mags berättade spännande saker i bilen. Lycka till och grattis!
Hemma hos Zappa och Bonden var det full stuga och jag kände direkt igen Bondens mamma trots att det stora C:et ristat märken i hennes kropp. Men hon var precis lika positiv och härlig som vanligt. Efter att ha fått tänka 5 minuter kände hon igen mig också, det var väl kanske bara en sådär 22 år sen vi sågs senast...och jag är ju i alla fall lite förändrad.
Bondens syrra och farsa kramades om och sen började nostalgikickarnas stora kväll.
Hamnade i en soffa med en morbror och han och jag hade ett fullkomligt inferno av namedropping. Sjukt kul att prata om Seppo, Korven, Keijo, och andra legendariska personer hemifrån. Förvånande många som det faktiskt blivit folk av.
Bonden försökte vara ordentlig värd men återkom allt oftare till vår hörna och gav sig in i diskussionen med sitt underbart smittande skratt. Vi jobbade oss åt två håll samtidigt där vi dels betade av årgång för årgång av bandyspelare och högstadiebusar, men också stannade kvar vid de skönaste kufarna från min mellanstadieklass. Den som såg oss måste trott att vi var dumma i huvudet.
Bonden återgav en underbar scen när vi lekte krig med vår mattelärares nyckelknippa. En person (kan det varit jag?) smög fram och låtsades be om hjälp med ett tal, varpå en annan (kan det ha varit han?) dök ner i Pingstvännens handväska och snodde nycklarna. Så kutade han tillbaka och dök ner bakom en bänk, låtsades osäkra nycklarna och vräkte iväg dem in i svarta tavlan samtidigt som man skrek: GRANAAAAAAAAAT!!!!!
Många ämnen var uppe och man undrade ibland, eller ofta, "kan jag berätta just det här". Det räcker kanske ändå att antyda att vi var den enda grupp i skolans historia som haft särskild matte men ändå tvingats ha OBS-lärare.
Som Bonden sa:
"Man var liiiite efter när man började på Gymnasiet...."
Men eftersom Bonden kunde berätta om hur Emil stal en kontrabas från Frälsningsarmén och spelade solo på Strandvägen kunde väl även jag dra en och annan historia. Faktum är ju att hans son fick sitta med vid bordet utan öronproppar.
En härlig kväll som avslutades med en liten form av Nirvana i trappan. Allt ska nog egentligen inte återupprepas... Och förresten ville Mags inte åka till Vegabaren och käka TB med RS på natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar