Jag kände mig som Boj(an)!

Good grace!

Det har nu gått en timme sen sista sparken med grabbarna i inomhusfotbollen. Nyss var jag borta i växeln och pratade lite, det gick fanimig knappt att gå dit. Röven har börjat värka och låret är stelt. Det här kommer att bli en mycket intressant kväll.

Men fotbollen var fantastiskt rolig. Även om det märktes att det var några år sen man härjade som högerback i Trångsunds IF med huvuduppgift att markera. En tragisk arbetsorder för en 10–åring. Men destruktivitet har ju på ett sätt ofta varit en ledstjärna i mitt liv.

Vi lyckades i alla fall med ett jäkligt snyggt mål där jag bröt ett anfall, chippade bollen till Tonviktaren som med en klack lämnade lädret bakåt varpå jag följde upp med en disktinkt yttersida i burgaveln. Tänk att man är så barnslig så man nästan vill göra målgest vid sådana tillfällen.

Det var sinnessjukt jobbigt. Vi var tre på varje lag och hade en halv avbytare eftersom Storstjärnan hade pajat ett knä och bara gjorde två byten på hela matchen. Det andra laget körde med en avbytare och det avgjorde...

Jag tänker i alla fall vara med och köra nästa onsdag igen. Det kan inte finnas någonting som är så bra träning som fotboll. På riktigaste riktigt.