Vissa dagar är ett snällt, eller ett par snälla, ord så himla mycket värda.
Pratade en stund med Avhandlaren, och det var ett jäkla bra snack.
Dels för att det känns så äkta när hon berömmer, men också för att jag själv kände sån äkta glädje för hennes skull. Ja kanske till och med stolthet. För fy fan vad bra gjort att åstadkomma något som hon gjort trots att så mycket talat emot.
Här är man själv stolt för fettförsvinning och annat trivialt, så går en annan människa och gör värsta bragden. Förebild? Jojomen!
Firade dagens vedermödor med en Lasagne och en Carne på Tutto Italia med systerdottern. Vi kan ha ruskigt roligt tillsammans. På ett sätt som nog bara hon och jag förstår. Att kunna kikna av skratt efter tre varv i en rondell med en Toyota kanske låter udda, men i min värld är det total lycka!
Nu bär det snart iväg till ännu en omgång i hönsabollens tecken. Måste säga om mig själv att jag är sjukt stolt över att fortfarande hålla igång träningen fast det snart är mitten av oktober. Det kanske kan bli något av den här pojken till slut ändå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar