onsdag 29 oktober 2008
Att vara kär i en soffa
Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. I en hörna på Högbergsgatan. Vi möttes vad halvfem. Och okej, priset var säkert högre än vad Doughnut tar för en vecka. Men då var det nog ingen äkta kärlek inblandad.
Röd och svulstig och egentligen på gränsen till vulgär. Men fullkomligt magiskt tjusig.
Den skulle passa så perfekt till mina mörka bord och min gyllene spegel. Fy bubblan vilken bra smak jag har.
Nu var det ju så att det gick att ströva runt där och hitta säkert 50 grejer som skulle kunna flytta hem till mig omedelbums, och det var nog tur att det just nu är ebb i En helt vanlig mans kassa.
Fast en ljushållare för åtta värmeljus på rad kan det nog bli till helgen. Det är ju ändå allhelgonahelg.
Och när nu familjen far till Dalom lär jag få ansvaret att ge mig ut och trängas bland korvnasare och själsasörjare på Skogskyrkogården. Den som inte varit där just den helgen rekommenderas ett studiebesök. Det är en närmast pervers föreställning, fullt värdig en tysk turistresa till Torremolinos.
Men å andra sidan jublar väl inte alla föräldrar som måste köpa självlysande färg till sina telningars Halloween-fester heller. Då kan ju plötsligt en grillad Bamse för 25 kronor, med garanterat bortskrapade mögelfläckar, te sig som riktigt billigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Den ser ut som en "mormorsoffa".. just ja .. glömde att du va gammal som gatan...å ska gilla sånt ...
Du skulle varken få leka med modell-lera eller äta pinnglass i den...utan haklapp eller förkläde!
Lite vulgo faktiskt.... Eller annars är det bara SBK som lyckats ta en mindre lyckad bild...?
Men vad fan vad folk har dålig smak. Monkan och Lindhy påstod att den var omanlig.
Den är inte omanlig. Bara lite östermalmstantig....(Fördomarna verkar hagla över din soffa...)
Skicka en kommentar