Om man har en favoritartist. En sån där som man är nästan är beredd att göra vad som helst för att se. Hur kommer det sig då att den mannen i stort sett alltid lyckas spela vid fel tillfällen?
Och på fel ställen!
Kära Magnus Lindberg!
Om du får för dig att spela med band för andra gången i år, så kan du väl lägga spelningen någon annanstans än i Drammen? Och kanske på något annat datum än det som är dagen efter farfars begravning. Och samma dag som någon ska till lappriket på fyllefest
Nu sitter jag i valet och kvalet om det är rimligt att bränna 130 mil själv för att se dig och din jäkla kvartett bränna av Midnatt i City, låten man bara får höra när du har orkestern med dig.
Alltså 130 mil är ju i och för sig en skitsak. Det körde jag redan för tusen år sen när Waterboys spelade i konserthuset i Oslo och Nic fick för sig att få halsfluss vid värmländska gränsen, men då var man 22...
När dessutom Saaben är kaputt efter grävlingssmällen utanför Mjullviken måste man ju skaka fram ett vrålåk också. Alla har ju inte förmågan att bara ringa en biluthyrningsfirma, koppla på smörrösten och säga: Ta mig till Nordpolen, helst gratis.
Förmodligtvis lär det bli så att jag får hoppa Mankan, och sen sitta hemma och svära över hur bra det hade kunnat vara.
Då är det trots allt skönt att man kan se Caj K ikväll.
För som Ola S skulle ha sagt:
"De e musik de me"
