Letat i 20 år

För ungefär var jag och Brudmagneten och min mamma och pappa på en Dylan-konsert på Hovet. Den var som alla Dylan-konserter lite upp och ner. Men en låt fastnade i mitt huvud. I 20 år har jag funderat på vilken det var, men inte hittat den. Vet inte varför. Jag har ju inte precis letat varje dag, men då och då i alla fall.

Så bara plötsligt: Här är den!

En annan sång

Sång

You are such a woman to me
And I love you
Our love with live
Until the end of all time.

No one else can kill me like you do
No one else can fill me like you do

And no one else can feel our pain.

Love is a healer
And I love you.

No one else can fill me like you do
No one else can kill me like you do
And I love you.

Kalasmys

Det var sådär gnistrande vackert när vi for in till stan den här morgonen. Jag till jobbet och Lorelei och Påven till hans litauiska skola.

Vi konstaterade att Påven aldrig sett så här mycket snö i sitt liv. OCh ännu mer ser det ut att vara den här säsongen när man inte längre får dumpa snö i Riddarfjärden. Så vallarna blir riktigt majestätiska.

Nu ska vi sitta av 12 timmar här i Det stora huset.

Händelserik dag

Det händer mycket konstigt i sportvärlden. Idag dog en hockeydomare efter att ha fått ett skott i nacken. Ett slagskott alltså.

Det blev såklart dagens huvudnyhet. Obs, inget försök att vara rolig.

Annars har vi krigat på bra här. 12-24 är ingen lek. Men nu är det bara 2,5 timmar kvar.

Morgonfralla

Och då pratar vi inte om vissa delar på kroppen.

Nej vi pratar om ifall jag ska svänga vänster när jag kommer ut på gatan och köpa lyxgoda fralla för 13 kronor styck på Gunnarsons.

Eller om jag ska svänga höger och gå till ICA och köpa fem halvgoda för en tia.

Eller gå rakt fram och komma till Konsum där det finns supergott långfranska för 13:90.

Säger som nån sa:

- Det här med skitigt vatten är väl ändå ett jävla U-landsproblem.

Nu bötjar damfinalen i Australian Open på tv.

Skönt att vara gammal

Gullmarsplan 21.41

Så många korta kjolar. Så många tunna strumpbyxor. Så många höga klackar.

Jag kommer gående i dubbla fleece.tröjor och är så glad över att jag bara ska hem och slänga på mig jogging-brallor.

Jag behöver inte ut och ragga. Jag har inte druckit billigt vin som uppvärmning. Jag har inte frågat någon om den vill köpa cigg åt mig på Pressbyrån.

Visserligen varken dricker eller röker jag. Och kort kjol och höga klackar är inget jagklär mig i så ofta. Inte strumpbyxor heller förresten. Men ni fattar vad jag menar.

Jag körde ofta det här folket när jag körde nattbuss. Men nu går helgerna oftast åt till jobb på text-tv. Där ser man inte desperationen i de ungas fredagsögon.

Jag blev inte ledsen eller sorgsen av att se dem. Men jag blev glad över mig själv.

Då åker vi igen då

Fredag med allt vad det innebär. Bara att göra det bästa av det hela.

Tydligen är det Junibacken nu på dagen. Och sen kommentera hockey i radio på kvällen.

Vi får se vad som blir roligast.

:o)

Trött på Bror Duktig

Dessa dagar rasar debatten om varför det sker så många bilolyckor. Beror det på dubbförbud? På att man inte plogar? På att man saltar? På att man kör för fort?

Aftonbladets Robert Collin brukar få utkämpa hårda bataljer med hastighets-talibanerna som menar att allt beror på farten. Det är folk som tror dom är jätteduktiga på att köra bil nör de ligger i något av mittfälten på fyrfiliga motorvägar, som tror att det är duktigt att stänga folk som vill köra hela vägen fram vid blixtlås-vägar och inte sitta 6 mil i onödig kö. Det är folk som kan ägna tre timmar åt att borsta bort alla snökorn på bilen men sedan glömma att det finns en backspegel i och två utanpå bilen.

Kommentatorsfältet i Collins bloggar och krönikor är skrämmande läsning. Det finns mängder av hastighets-talibaner.

Det är faktiskt inte alltid farten som är orsak till olyckor. Och många av de som tror det förstår inte att de själva ofta är orsak till olyckor med sin usla körning, eller att skickliga medtrafikanter undviker olyckor trots att dessa dårar är ute och härjar som de vill i trafiken.

Att hävda att allt beror på farten är livsfarligt.

Jag tror knappast dessa personer skulle hävda att de GÅTT FÖR FORT om de halkar till på en isfläck när de är på väg till tunnelbanan på en oplogad trottoar.

Halka kan komma plötsligt och överraskande. Även i låg fart. Igår krockade jag med bussen fast jag höll under 10 kilometer i timmen. Körde jag för fort?

Ja, kanske. Men då finns bara alternativet att ställa kärran helt och hållet.

Mitt tal till nationen

Obama höll sitt i natt. Jag tror jag ska hålla mitt snart också.

Vet bara inte vad jag ska säga. Och hur jag ska nå ut.

De 45 läsarna här är ju knappast nationen. Även om ni är bra.

En bredsida på en Peugeot

Det är halt i Stockholm ikväll.

Jävligt halt.

Så halt att en Peugeot-ägare i morgon kommer att se blå buss-färg på sin krockade bakskärm.

Tråkigt när sånt händer, men jag hade inte en chans när ledbussen vek sig. Även om jag bara körde i 10 kilometer i timmen.

Fick ett par schyssta vittnen i alla fall. Folk är bra i såna sammanhang.

Men som sagt, fan vad surt för den som kommer ut i morgon och under snöhögen hittar sin bil krockad!

Svårt att förklara

Det där med mailet är egentligen ganska svårt att förklara. Men vi gör ett försök.

Det finns en man i Ljungskile som under många många år haft frekvent med diverse sportredaktioner där jag jobbat. Oftast med små uppmaningar om att vi ska jobba fortare. En ganska bister man her det verkat.

I början på 2000-talet skrev jag en lång krönika på text-tv om Magdalena Forsberg. Det skulle jag aldrig ha gjort. Jag fick upp mot 200 brev och vy (fy)kort och säkert 300 mail. Nästan alla talade om vilket svin jag var, och hur usel krönikan var.

Chefen plockade bort krönikan men blev tvungen att sätta tillbaka den eftersom mailen fortsatte regna in. Det slutade med att vi publicerade en mängd av mailen på text-tv.

Något år innan hande mannen i Ljungskile härsknat till på mig för att jag ansåg att Pernilla Wiberg var en större alpin åkare än Ingemar Stenmark.

Genom åren har han pikat mig och varit lite butter, men jag har alltid tagit det med ett leende.

De fyra senaste åren har han börjat kalla mig Kommunistjägaren, och jag har inte haft en aning varför.

Jag tog mod till mig i måndags och skrev och frågade. Och så fick jag ett jätteroligt svar idag om hur jag tydligen hade undertecknat ett upprop mot amerikanska varor på en debattsida. Och detta hade såklart mannen i Ljungskile sett. Han är grym på att snappa upp information.

Jag stod efter Sven Wollter och en annan kommunist, och därför fick jag namnet Kommunistjägaren.

Idag skrev han att han brukar följa mina rader på min webb-sajt om hönsaboll.

Så, det var en enkel förklaring.

Ett väldigt bra mail

Det kom ett brev för någon timme sedan.

Från en man som är en mystisk myt. Men oj vilket trevligt mail. Och vad glad jag blev.

Skulle nästan vilja publicera det här.

Men det vore fel.

För övrigt måste vi väl redan nu kunna utse årets dubbelmoralist.

Han polischefen som föreläst i etik och moral. Och sen vid sidan om våldtagit småtjejer.

Heja heja, eller inte.

Högar av skit

Och jag orkar inte städa.

118 118

Städfirmor.

Ännu ett jobb

Man kan ju egentligen bli schizofren för mindre. Men Kapten Hjälm ringde nyss och frågade om jag kunde jobba åt honom på fredag kväll. Och det kan jag ju.

Så nu är jag hockey-kommentator på fredag. Och till råga på allt elände ska jag se AIK-Borås.

Puckey är nog det svåraste som finns i hela världen att kommentera, men man kan inte mer än göra sitt bästa. Och det är alltid kul att sitta på Hovet.

Så den här veckan har jag tre, minst, olika arbetsgivare.

Kolmården

Har köpt en hel liten säck med vildfågelfrö. Talgboll kändes lite futtigt.

Eller talgboll har jag ju egentligen haft hela vintern, men nu ska det serveras godsaker på Södermalm.

Det är ju orättvist att bara jag ska få äta finmat så här dagarna efter årets mest efterlängtade lön.

Dagen ska ägnas åt jakt på välbefinnande. Förmodligen i joggingbrallor och raggsockor.

Doktor Hjälplös

För dom som tappar taget I livets karusell
Och som får sno för att få trygghet, är lösningen en cell
Och lider man av cellskräck är pliten go och snäll
Ja, han har klara instruktioner, han har utbildning I vård
Så han kan dom rätta greppen när tvångströjan ska på
Och är man ändå inte tacksam finns det sprutor man kan få

Ja, Doktor Hjälplös är feg
Så han läker ett symptom, för själva sjukdomen
Den vill han inte bota

Och dom som slängs ur skolorna till en framtid utan jobb
För att maskinerna tar över så att tempot kan dras opp
För att det lönar sej för herrarna på samhällsstegens topp
Ja, dom får fly från tristessen, med thinnerrus och braj
Och driva runt på gatorna tills snuten gör en raid
Och hugger dom på sex timmar för att snuten själv är skraj

Ja, Doktor Hjälplös är feg
Så han läker ett symptom, för själva sjukdomen
Den vill han inte bota

Och I förorternas tysta köld där betongen gör en stum
Och där dörrkedjorna vittnar om vår ensamhet
Ja, där står dom gårdar som ännu finns kvar till tjänst med vita rum
Belamrade med juke-boxar och flipperspel

Men fast lagboken blir större I takt med vår misär
Är den som alltid själva måttet på vår rättvisa
Ja, den är lika jävla rättvis nu som I Paris för längesen
Där alla fängslades som bodde under broarna

Men om man tror att infektioner kan botas med bandage
Är man lika dum som strutsen när skräcken griper tag;
För med huvet under sanden är man oskyddad där bak

Ja, Doktor Hjälplös är feg
Så han läker ett symptom, för själva sjukdomen
Den vill han inte bota

Sony Ericsson W 995

Skilsmässan är ett faktum. Ikväll får min gamla nalle sjunga svanesången. Det är dags för Sony Ericsson W 995 att kliva in.

Min gamla telefon har varit med om mycket. Tuffast var nog när jag kastade den i vattnet uppe i Dalom. Jag hade telefonen och en pinne i ena handen och Milton i den andra. Skulle filma Milton när han hämtade pinnen. Men när jag drog iväg pinnen åkte telefonen med. Och la sig så vackert på sjöbotten.

Jag fick tag i den och sprang som ett jehu hem. På med värmefläkten i bilen på full sprutt. Och där satt jag och torkade nallen i en halvtimme. Otroligt nog fungerade den.

Den som känner mig vet också att det är helt bisarrt att jag lyckats ha den i 2,5 år utan att tappa bort den. Jag lägger bort plånboken då och då, jag låser in nycklar och jag förlorar förståndet. Men mobilen hänger alltid med.

Nu är det bara själva överföringen av info som återstår.

Sen är min mobil en svart fining istället för en silverfärgad fuling.

Och om någon undrar:

En mobil ska se ut som en telefon, därför blev det ingen I-phone.

Min flicka

Så mycket varmt i dina ögon
Så mycket glädje i din röst
Så mycket lust i dina händer
Så mycket godhet i din själ
Så mycket omtanke i ditt hjärta
Så mycket vänskap i din helhet

Så mycket kärlek i mig

Förbannade Tok-HArry

Vi sitter i en kemisal på gymnasiet och hur jag hamnat där vet jag inte. Annat än att jag vet att det är samma jävla fröken Elisabeth som står där framme med pottklippt här. Samma kvinna som för mer än 20 år sedan. Och jag har inte pluggat nånting den här förmiddagen heller.

Plötsligt ser jag mig själv bara gå ut från lokalen.

Jag hamnar på ett knytkalas i stället där vi är en salig blanding av folk. Alla äter en bas bestående av en illa grillad fläskkarrë, Och det är pappa som står och delar ut kött. Han ger mig två bitar som inte är totalt fettsprängda.

På väg till min plats kommer jag på att jag hade gjort en jäkla god gräddfilsröra kvällen innan. Jag tänker att den skulle passa bra till maten och går och hämtar burken. Alla ska få smaka som vill, så jag baxar med mig ett par plastskedar också.

Först av alla vid långborden sitter skådespelaren Micha Gabay. Ja ni vet han som spelade Tok-Harry på TV för hundra år sedan. Han för ner skeden i burken, och det svämmar över på hans tallrik. Men han bara flinar.

Tvåa på burken är golfskribenten Tommy Jeppsson som också hinner få ett par skedar innan röran är slut,

Då reser sig Rosa upp och är tvärförbannad. Själv ber jag Gabay om att jag ska få ta lite från hans mat så jag ska få lite på min tallrik. Men han har redan ätit upp.

Sådär går det ibland i drömmarna.

Ja men då så

Mysfrukost

La Fleurs program en stund

Sätta på bra kläder

Vinterpromenad

Det här kommer vara en söndag att minnas

Vi ses nog inte mer idag

Cross Over

De tusen frågornas man har just pratat med Polly i ett förvirrat samtal.

Men jag måste säga att jag tycker frågan...

- Känner du någon norrlänning?

...är en av de bättre man hört i sammanhanget.

Nu har vi 1.41 kvar att slå ihjäl här. Det är hur lugnt som helst eftersom 2 000 kollegor befinner sig på en grandios firmafest.

I morgon en helt ledig söndag med Lorelei. Mysigt är bara förnamnet.

VIll ha mat redan nu

Jag har en suverän matlåda med mig idag. Men jag vill ha den redan nu. Trots att det är 11 timmar kvar på jobbet.

För övrigt måste man tippa idag. Så det blir lite pengar. Skönt med lön i övermorgon efter en riktigt jobbig månad.

Nu ska vi titta på skidor.

Välj rätt kö

Plötsligt inträffade en enorm katastrof på jorden vilket fick alla människor att dö. För att få ordning på allt tog Gud upp alla människor till himlen. Där samlade han dem och sa:

- Jag vill att alla män ställer sig på två led. Ett för dem som bestämde över sin kvinna, och ett för dem som lät sin kvinna bestämma. Ni kvinnor kan följa med Sankte Per.

Raden med män som låtit sina kvinnor bestämma blev flera hundra mil lång, men i raden för män som bestämt över sin kvinna stod en enda ensam man.

Gud blev arg och röt:

- Ni män borde skämmas. Jag gjorde er till min avbild och se vad det blev av er. Titta på den enda av mina söner som stod upp för sig själv och gjorde mig stolt. Lär av honom. Säg mig, min son, hur kunde du bli den enda som valde den här kön?

Mannen harklade sig och sa med pipig röst:

- Jag vet inte. Min fru sa åt mig att ställa mig här.

Nattens äventyr

Jo det låter nåt det. Men sanningen är att det inte är speciellt spännande. Det blir sällan det när väckarklockan står på 04.30.

Frukosten var färdigfixad redan igår kväll, så det var bara att hämta påsen med mackor.

Sen hämta upp en kollega på vägen till jobbet och nu sitter vi här i varsin holk och pratar trafik. Han täcker Skåne och Göteborg, jag får ha hand om huvudstaden.

33 trafikrapporter i fyra kanaler på fyra timmar. Sen kan man det här med bilar.

Dags att fara

Boende på skilda håll är inte alltid det lättaste. Eller egentligen är det ju det. Men när man kliver upp ur badkaret och har en knapp mil till en varm famn känns det lite jobbigt. Ännu mer om man ska upp kvart i fem. Jag ska det eftersom det är trafikradio i morgon bitti.

Lite ringrostig där, men vägarna är nog desamma som innan jul. Jobbar till 10.

Sen fem timmars rast innan det blir Det stora huset till klockan 24. Hyfsad arbetsdag, börjar likna gamla tider.

SÅ nu säger jag godnatt vänner, och tar E4 söderut.

Och vad det gäller förhållanden

så är den här alltid lika viktig. Även om jag säkert lagt upp den förit.

Kärleken till livet

Många bloggar som jag läser har de senaste dagarna handlat om döden. Ett ämne som såklart berör. Jag har skrivit en del svar i de bloggarna, så jag kommer inte att utveckla mina tankar om döden här. Jag kommer däremot bjuda på en sång av en av mina viktigaste artister: Lasse Tennander.



Bilden är vacker, det vet jag eftersom jag själv tagit den. Men slut gärna ögonen och lyssna på texten om du inte hört låten förut.

Glad att det lever

Tänk vad glad jag är att jag har ett förhållande där jag längtar efter min tjej. Där jag vet att jag älskar henne. FÖr tänk hur hemskt det är när/om den där dagen kommer då man känner att spänningen är borta. Den där dagen när du så väl vet att förhållandet är över.

Jag vet exakt när jag kände så med exsambo Lea. Precis i vilket ögonblick det var. Det skrämde mig jävligt mycket, samtidigt som det var en enorm lättnad.

Som tur var förstod vi båda att det var dags att gå vidare. Då var vi överens om det, att det sen blev en helvetes-resa genom separationen som visade upp sidor av oss båda som nog ingen är stolt över, det är en annan sak.

Man behöver inte vara tok-kär i den man lever med i varje sekund. Man får vara less på eländet. Men man får aldrig känna att spänningen är borta. Då måste man ge upp direkt.

Tennis from heaven

Det blir en morgon framför Eurosport med lite oviktig tennis. Skönt molande i bakgrunden bara.

Idag ska den där lediga dagen äntligen komma. Den som jag skulle ha haft i månd, tisd, onsd...

Ja den får bli idag. Mycket jobb på sistone alltså,  och plånboken mår ju bra i alla fall. Frågan är om jag gör det.

Lorelei och jag somnade vid 21.35 igår efter att jag läst högt ett tag ur "Fyra nötcreme och en moviebox".

Sen vaknade vi båda två vid 3-tiden och trodde klockan var 7. Sällan har en omsomning varit så skön.

Hann hit

Fick en fin bild av syrran nyss. Hon har opererat bort en vagel på ögat (det är väl i och för sig bara där man kan ha dem...).

Och så har Lorelei fixat en ny sandwedge till mig. Hon är fan bra på allt. Nu börjar man längta till golfsäsongen.

Och så ska Plusjenko åka konståkning. Det är bland det häftigaste man kan se.

Inringd

Här hade man tänkt sig sovmorgon.

Så ringer man från Det stora huset.

Och så sitter jag och jobbar igen.

Så det kan bli.

Namnbyte

Nu rasar folk i både tidningar och radio om de fräcka typer som bytt namn och inriktning på en facebook-grupp.

Den hette nåt i stil med "vi skänker 2 kronor per medlem till Haiti".

När den hade över 200 000 medlemmar bytte man namn till något med nekrofili.

Och nu är alla jättearga. Man uppmanar folk att gå ur, man rasar och gnäller.

Slappna av, säger jag.

Jag skänkte några hundra häromdagen, men jag är jävligt skeptisk till att alla 2-kronorsgnällare verkligen gett bort pengar nu. De tyckte nog att det räckte att gå med i en grupp.

För så gör ju de flesta arga svenskar. De går med i en grupp, skriver på ett papper eller gör en enkät. Det är jävligt få som har ryggrad och agerar.

Konferens

Gick förbi en större lokal nu på vägen hem. Och drabbades av en enorm lust att gå på konferens, eller föreläsning.

Sitta halvdåsig och lyssna på ett lagom intressant ämne. 

Få nåt gott att fika i pausen.

Drömma mig bort.

Jag får nog lyssna på P1 idag.

Gala

Det sitter fyra trötta personer här. Vi ska titta på gala och skriva om den.

Det blir dock inte så spännande som man tror.

Man kan ju liksom gissa sig till vilka som vinner.

Fyra vindar

Gick en längre promenad nu på lunchen. Och även om jag inne mitt innersta känner glädje och lugn efter en lite stökig inledning på 2010 fick jag vemodsmelodier i huvudet. Kanske inte så konstigt med tanke på snön, molnen och den halvt isklädda Riddarfjärden.

Här är sången som jag trallade på i blåsten över Västerbron




Four strong winds that blow slowly
Seven seas that run high
All these things that don't change come what may
Now our good times are all gone
And I'm bound for moving on
I'll look for you if I'm ever back this way

Guess I'll go out to Alberta
Weather's good there in the Fall
Got some friends that I can go to workin' for
Still I wish you'd change your mind
If I asked you one more time
But we've been thru that a hundred times or more

Four strong winds that blow lonely
Seven seas that run high
All these things that don't change come what may
Now our good times are all gone
And I'm bound for movin' on
I'll look for you if I'm ever back this way

If I get there before the snow flies
And if things are going good
You could meet me if I send you down the fare
But by then it would be winter
Nothing much for you to do
And the wind sure blows cold way out there

Four strong winds that blow slowly
Seven seas that run high
All these things that don't change come what may
Now our good times are all gone
And I'm bound for movin' on

I'll look for you if I'm ever back this way
Yes, I'll look for you if I'm ever back this way

Den finns för övrigt på svenska med Lundell också, dock inte på youtube. Men den texten är ännu mer gripande.

G C
Du var räddningen i mörkret
D G
Med ditt tålamod och ljus

Med din längtan efter
C D D7
Trygghet i vårt hus
G C
Du och jag två desperados
D G
Du med kaos i din familj

Och hos mej brinner febern
C D D7
På ett Köpenhamnshotell
G C
Jag kan se det i dina ögon
D G
Allt du vill och aldrig får
C
Du vill ha närhet till en man
D D7
Som är stark och lugn
G C
Min styrka är som vindens
D G
Som vattnet i sitt fall
C
Jag svek dig gång

på gång
D D7
Men också mej själv

G C
Fyra vindar över havet
D G
Fyra vindar i ditt hår

Ingen gråt mer
C D D7
Ingen hunger, inga sår
G C
Jag kommer alltid att älska dej
D G
För alla gånger som du räddat mej
C
Fyra vindar drar och dom
D D7
Drar mej bort från dej

G C
Du vill leva i det lilla
D G
I din vardag, i din värld
C
Där lugn och ro får råda
D D7
Dag som natt
G C
Men jag hör rösterna i stormen:
D G
Kom och vandra nu med oss!
C
Och stjärnorna dom lockar
D D7
Som magiska bloss

G C
Fyra vindar över havet
D G
Fyra vindar i ditt hår

Ingen gråt mer
C D D7
Ingen hunger, inga sår
G C
Jag kommer alltid att älska dej
D G
För alla gånger som du räddat mej
C
Fyra vindar drar och dom
D D7
Drar mej bort från dej

G C
Fyra vindar över havet
D G
Fyra vindar i ditt hår

Ingen gråt mer
C D D7
Ingen hunger, inga sår
G C
Jag kommer alltid att älska dej
D G
För alla gånger som du räddat mej
C
Fyra vindar drar och dom
D D7
Drar mej bort från dej

Nu är det dags

Efter ett par månaders slöande på soffan har det blivit dags att ta tag i det fysiska välbefinnandet igen. Jag är ju en upp-och-nerare eller allt-eller-inget-man.

Sålunda kan man säga att jag för tillfället inte är i Tjurruset-form som jag var förra hösten. Å andra sidan har inte huvudet orkat med något annat än att läka sig självt under en tid.

Idag ska jag försöka börja få ordning på det som sitter under huvudet, och som blivit lite större igen.

Jag tror inte det ska vara några större problem. Jag siktar på Vansbrosimningen.

Hopperunt

Tänk vad folk hoppar runt i min bransch. Än här och än där.

Nu dök en nyhetsuppläsare upp i fyran. En man som oftast sitter i Rapport, men som känns som en TV3-gubbe.

Tycker det är skumt.

Och på fyran pratar man istappar. Det gjorde man aldrig när jag var liten.

Måste allt vara så himla farligt?

Vi dog ju aldrig.

Och var köper man denna?

Det är panik härhemma. Sveriges överlägset bästa krydda har tagit slut. Och jag vet inte en enda butik som har den. Tips mottages tacksamt!

En flygande makaron

Jag måste säga att jag för att ha ett eget hushåll, och vara ganska opedantisk, ändå har hyfsad ordning i min lägenhet. Det är inte skinande rent, men det går alltid att ta in en kompis på besök. Precis när som helst.

Men nu vete fan.

För när jag gick ut i köket såg jag nånting som fick mig att bli rädd. En flygande makaron. Som hoppade upp och la sig på en skjorta.

Jag skuttade en halvmeter bakåt när jag så miraklet. Och ni som känner mig vet att jag varken har alkohol eller narkotika i kroppen.

I förrgår kokade jag makaroner, och jag vet att när jag hällde upp dem ramlade en eller två ner på golvet. Jag tänkte att dem dammsuger jag upp sen, men det visade sig att dammsugaren ligger i bilen efter att jag städat den. Makaronen blev tydligen kvar.

När jag packade ur kassen med julklappar, ja jag är inte hemma så ofta, i fredags vet jag att jag la en skjorta på golvet framför skåpet med blandade prylar. Det var en skjorta jag inte var så sugen på. Så den skulle mest hamna i skymundan. Nu blev den liggande på golvet.

Alltså när jag kom in i köket ser jag plötsligt hur den lilla makaronen gör ett hopp på en tre fyra decimeter och lägger sig bekvämt på skjortan. Och där får den ligga. Jag vågar jävlar inte flytta på den. Den har ju magiska krafter.

Om den vore formad som Jesus eller så skulle jag höra av mig till en kvällstidning.

Äntligen hemma

Skulle vilja spela Hemma med Perssons Pack för er, för jag är Äntligen hemma just nu.

Efter slitsamma dagar i Det stora huset. Nu blir det ett dygns vila innan man ska dit igen och jobba med Idrottsgalan.

Härhemma var det egentligen mest dystert. Känns tomt efter att ha haft familjehelg. En helg som dessutom fungerat alldeles utmärkt.

Jag ska nog använda kvällen åt lite funderingar och musikspelning, sånt brukar få en att må bra.

Annars skulle jag vilja stå i köket och peppra ihop matlådor, det behövs.

Grötfrulle

Det blev risgrynsgröt till frukost. Det smakar som bomull i magen. Och matlåda blev det också eftersom någon luffare bestämt att matsalen i Det stora huset ska vara stängd på helgerna.

Nu sitter vi här igen och bevakar tusen olika vintersporter. För tillfället nostalgi från OS i Turin där det blev dubbla sprintstafettguld.

Senare ikväll ska jag pusta ut hemma. Lorelei och Påven har litauisk skola och sen simskola idag. Så det lär vara tre slagna hjältar på kvällen.

Påven sa på litauiska till sin mamma i morse: - Jag skulle vilja att En helt vanlig man var här jämt. Eller att jag alltid fick vara med honom på jobbet!

I skidans tecken

Jobb i Det stora huset. La Fleur och de andra producerar vinterstudion vilket gör att det bara strömmar fram arbetsuppgifter.

Hann ändå med frukost hemma med Lorelei och Påven. Eller Påven frukosterade inte, han spelade TV-spel.

Idag pågår jakten upp mot 10 000 läsare.

Kanske blir det pris till vinnaren.

Ge aldrig upp

Idrott kan pressa fram tårar av många anledningar. Hos mig kommer de oftast när någon vinner. Och aldrig har det kommit mer tårar än när amerikanen Dan Jansen tog sitt OS-guld på 1 000 meter vid OS i Lillehammer 1994.

Jansen hade varit världens bästa skridskoåkare på 500 och 100 meter under nästan 10 år. Men av någon anledning missade han alltid på OS. Eller någon anledning... Han hade det tufft inför spelen i Albertville då hans syster avled i cancer. Då lovade han henne att vinna guld åt henne, men det blev inte så. Han föll och såg förtvivlad ut.

1994 var han tillbaka och skulle ta guld på favoritdistansen 500 meter, men en liten liten miss fick honom att missa guldet.

Ingen trodde egentligen att han skulle ha nån chans på dubbla sträckan, men Jansen visste att det var hans sista chans till ett olympiskt guld i karriären. Den dryga minuten är idrottshistoria för mig. 

Att det sen blir tårdrypande med vacker fru, sött barn och amerikanska nationalsången gör inte saken sämre.

Titta och njut

En bloggvän fick mig att upptäcka den här sången idag. Grymt fin text. Och bra sångare. Tack PH!

one night to be confused
one night to speed up truth
we had a promise made
four hands and then away

both under influense
we had devine scent 
to know what to say
mind is a razorblade

to call for hands of above
to lean on
wouldn't be good enough
for me, no

one night of magic rush
the start a simple touch
one night to push and scream
and then releaf

ten days of perfect tunes
the colors red and blue
we had a promise made
we were in love

to call for hands of above
to lean on
wouldn't be good enough
for me, no

to call for hands of above
to lean on
wouldn't be good enough

and you, you knew the hands of the devil
and you, kept us awake with wolf teeths
sharing different heartbeats
in one night

to call for hands of above
to lean on
wouldn't be good enough
for me, no

to call for hands of above
to lean on
wouldn't be good enough
for me, no

10 000 besökare

Någon gång i morgon kommer den här bloggen att få sin 10 000:e tittare. Det känns lite mäktigt.

Även om jag kan ha 700 000 läsare av något jag skrivit på text-tv.

Stockholmsjävel

Ja sannerligen var jag en sån igår. I ordets rätta bemärkelse. För hur ska man annars ursäkta en man som i tunna gymnastikskor står och försöker sparka undan snö under en buss för att komma loss ur en stor snödriva där bussen sitter tokfast?

Vi börjar där.

Jag kom ut till den italienska ambassaden och hade 12 minuter på mig innan jag skulle rulla från Waldemarsudde. Alltså körde jag åt sidan på den smala vägen och tänkte försöka vara så lite i vägen som möjligt.

När det var tre minuter till avgång startade jag motorn och la i växeln. Schkraapbraak sa det när höger framhjul skar ut i snödrivan och jag förskte parera med att snabbt svänga vänster. Det var lönlöst. Den mjuka men välpackade snön tvingade ut bussen någon halvmeter, och så plötsligt satt den fast. Väldigt fast.

Försiktigt försökte jag hitta rätt varvtal för att få lagom driv på bakhjulen. Men det spann hur jag än gjorde.

En Samhällstjänstbuss är ingen leksak i de här lägena. Eller så är det just det den är. Den är automatväxlad och saknar diffspärr. Det innebär att man liksom inte har så mycket bolla med. Och snart visade det sig att vänster bak inte hade kontakt med marken.

Det enda jag lyckades med var att var femte minut, för då hade snön smält av värmen från chassit, kunna rulla två decimeter fram och kanske backa en decimeter.

Minuterna gick och kollegor kom förbi i sina bussar och log åt eländet. En eller annan privatbilist stannade också. Och en polispatrull kom förbi och undrade om jag frös.

Det gick ingen nöd på mig egentligen, men det var grymt frustrerande. 1 timmoch 20 minuter satt jag fast innan jag fick lifta in till stan. Att försöka sparka bort snön med mina tunna Karhuskor var lönlöst.

Jag kände mig som en riktig Stockholmsjävel.

Nu är glada julen slut

Igår kväll dansade vi ett par varv runt granen och sjöng Räven raskar, Nu är glada julen slut och Vi äro muskitanter. Sen gick Påven och jag med granen till grovsoprummet.

I morse ställde jag tillbaka bokhyllan och gick med Påven till skolan. Och plötsligt var allt som vanligt igen.

Nu blir det en timmes slappande på soffan innan det är dags för möte med La Fleur och sportfolket.

Sedan vila igen innan Samhällstjänsten drar igång efter 17.30,

Borde göra lite nytta också, men vet inte riktigt vad den ska bestå av.

Trasig lampa

Loreleis taklampa har gått sönder. Men den ska nog gå att fixa. Fast just nu kollar jag Caj Karlssons fantastiska konsert/dokumentär.

"Det är roligt att bygga upp saker. Men ibland måste man riva skit först"!

Jag tycker det är en bra beskrivning av hur man har det ibland.

Jag har fortfarande en hel del som måste rivas, innan jag kan börja bygga igen. Men det ska gå.

Den här dagens slut är fortfarande höljt i dunkel. Det kan bli julgransplundring hos syrran. Det kan bli handboll i Tumba. Eller mys hos Lorelei och Påven. Eller nåt annat.

Men framförallt pågår jakten på ett namn på den lilla Galleria som låg i vänstra hörnet av Sergels Torg i början av 90-talet. Där fanns en pizzeria, ett solarium och en skivaffär bland annat.

Jag och LjudTompa kan inte minnas vad den hette.

Köttstöld

Var inne på Konsum en snabbis och köpte bröd i morse. När jag gick förbi köttdisken såg jag en skylt som berättade att man numer får köpa oxfilé, entrecôte och annat "finare" kött i delikatessdisken. Detta på grund av alla stölder.

Fan vad sorgligt.

Någon minut senare stod jag vid självscanningen och blippade in min kasse för 1,50. 

Fan vad ärligt.

Kanonlunch med LaFleur

En toppensittning över tre timmar med schysst mat och bra snack. LaFleur är en klippa.

Efter det ett samtal med Polly som kanske var på en annan nivå. Men det tangerade matområdet. Eller i alla fall eftersläppet.

LaFleur cyklade hem. 11 minus, isblock överallt och kolmörkt. Han är galen.

Fick tag på Brudmagneten nyss i ett spörsmål. Men han kunde inte hjälpa till. Han satt på Arlanda och var på väg till Kuba. Det är klass.

Frågan gäller vad den lilla gallerian som låg borta på Plattans vänstra del hette. Den där man sen byggde Mega och andra butiker.

I den jag frågar efter fanns lite klädaffärer och en skivaffär. Det var mörkt och murrigt.

En annorlunda kväll

Jag hamnade på Regent eftersom Magnus Lindberg spelade där igår kväll. Karlstad 89 skulle ha följt med men hoppade av på väg dit eftersom Lindberg började spela en halvtimme före utsatt tid.

Att gå på konsert själv är alltid annorlunda. Man känner sig som en kuf. Men nu slog jag mig i slang med lite folk som brukar besöka Lindbergs konserter.

Hade ett riktigt givande samtal med en av dem.

Bra snack med Lindberg själv efteråt. Om likheten mellan låtar och hans nya skiva med svenska visor som kommer på EMI i mars.

Lindberg ska spela låtar som Till min syster, Omkring tiggarn från Luossa, Sjuttonde Balladen och någon tonsatt dikt av Stig Dagerman. Det låter faktiskt hur bra som helst.

Dessutom fick jag reda på att Elliot Murphy kommer till Sverige ännu en gång. Mosebacke den 27 april.

Nu är det en förmiddag i en lägenhet som så smått börjar hitta ett bra värmeläge. Ett element har stått på noll-läge vilket jag inte märkt eftersom jag inte är så hemma så ofta.

La Fleur dyker upp nån gång vid 13 för lunch och snack.

Innan det ska en tvättstuga klaras av.

Vad är klockan?

För första gången på över 10 år sitter det ett armbandsur på min handled. En jättefin present från Lorelei.

Känns inte direkt vant. Man använder ju bara mobilen nuförtiden. Men den här dinkan är riktigt snygg i sin svarta elegans.

Såklart sitter den på höger handled. Det var nånting jag började med i 11-årsåldern efter att en viss moster talat om att det var så¨man ska ha det.

Mer jobb

Undrar om man är för snäll när man tackar ja för att hoppa in dagen efter två mördarpass.

Jobbade 12-24 lördag och idag. I morgon 9-17.

Kommer att jobba med Hockeypappan och Teliapappan så det blir nog bra.

Jag skulle egentligen vilja ligga hemma på Loreleis soffa och kolla på På Spårets repris eller nåt annat söndagsmys. Men det är alltså tre timmar kvar.

Kollegor

En del kollegor är underligare än andra. Så är det bara. En sån jobbar idag. Då är det inte lika kul på jobbet.

Men man får göra det bästa av det.

För övrigt bjöd syrran på julgransplundring på onsdag. Det är ju skoj.

Lång dag

12 timmar på jobbet är extremt lång tid. Men nu går vi mot slutet. En kul dag med lagom nivå på sporterna. Fick ett schysst tack av La Fleur för att jag bistått honom med hjälp under dagen.

Hann i smyg med att uppdatera min nyhetssida också. Lite dansk hönsaboll.

Snart ska bilen ut och tuffa. Tänker bjuda The Marlboro Man på en oväntad hemskjutsning.

Posten som kom

Att vara brevlådetömmare är ett ansvarsfullt jobb. Jag hade det under nyår för att hjälpa syrran. Igår fick hon posten. Allt var lugnt.

Sen fick hon skjutsa mig till Hötorget för att jag skulle träffa Lorelei. Vi gick på bio.

Nu jobb hela dagen i Det stora huset.

15 braiga timmar

Från klockan 19 igår kväll har det flutit perfekt. En jättemysig kväll hemma hos Lorelei. Fri från helgstress, barnpress och gruppmess.

Vi spelade spel, drack te och pratade bra om livet. Somnade tidigt och vaknade med glädje.

Skjuts till hennes jobb och jag in till Det stora huset där Karlstad-89 konstaterade glatt att jag var i tid.

I entrén satt en man som också var grymt mycket i tid. En elit-nörd som var beredd på att se Let´s Dance ikväll. Han hade böcker, I-pod och termos med sig. Bara 12 timmar tidig.

På jobbet en bra frukost i sällskap med Stig Malm och Göran Hägg som diskuterade villavärme. Sen en hyfsad nyhet till svenska folket.

Biobiljetter bokade till kvällen.

Lite grann från ovan

Det blev en tuff kamp med sovrumsfönstret hemma hos Lorelei efter att vi glömt det öppet igår kväll. Jag vann till slut.

Nu hemma och finurlar lite som det heter i sagan.

Känner för att ta tag i livet just idag, men det kan lika gärna bli en degardag. Lite 50/50 där.

I morse när jag kom hem stod städaren och svabbade golvet i porten. Jag känner mig så elak när jag kliver in i såna lägen.

Blomkubbel

En dag där morgontröttheten fick ge vika för en sexåring som ville ha brottningsmatch. Det var bara att ställa upp, trots att ögonen på mig inte slöts förrän klockan 04 inatt.

Jag vann enkelt i tre raka ronder, och sedermera diskuterade jag och Lorelei hur man ska tävla med barn.

När jag var barn hatade jag att vuxna larvade sig när vi spelade spel eller tävlade i sport. Jag kan än idag minnas den hysteriska glädjen jag kände när jag som 11-åring för första gången slog pappa i hönsaboll. Det ska sägas att pappa var en fantastisk ledare inom den sporten, men en usel spelare.

Jag ville aldrig få poäng gratis eller vinna på fusk. Jag kämpade som ett blåjon för att få en poäng. Hellre stryk med 100-0. Bara den andra gjort sitt bästa. Nästa gång ska det fanimig bli 100-1.

Lorelei är av den andra skolan. Hon tycker det är tråkigt om man förlorar. Då ger hon upp.

Nåväl, vi får jämka det där.

På dagen försökte jag lära Påven äta blodpudding. Eller som syrran kallade det när vi var små: Blomkubbel.

Han var grymt sugen på det när vi handlade, rätt sugen när vi skar upp den, fortfarande intresserad när den låg i stekpannan och avvaktande när den var på tallriken.

Väl i munnen var han dock bestämd: UT MED SKITEN!

Och så fick jag en skiva till.

En kopparslagare

Satan så kallt det var ute. Gick en sväng till ICA nyss, och det var rena isväggen som mötte en utanför porten. Schuckert!

Var sugen på en lång jäkla promenad runt Riddarfjärden eller så, men tror det hade kunnat paja luftrören. Det fick bli Frölunda-HV på tv istället.

Samhällstjänst i morgon. Smörjobb mellan 12.41 och 18.57.

Tyvärr blev det inte basket ikväll eftersom Påven och Lorelei var upptagna. De har annars en landsman i Solna som heter Dumbliauskas i efternamn.

The Joker

Sitter och ser reprisen av något program om Kungen och drottningen. Herregud, det är ju som dom säger på Flashback. Hon har blivit en kopia av Jokern i Läderlappen.

Jag ska aldrig aldrig plastikoperera mig. 

Och vad beklämmande det är att se Linda Nyberg sitta och ställa inställsamma frågor och verka intresserad.

Jag har vid ett tillfälle träffat en medlem ur kungafamiljen i ett lite mer privat sammanhang. Den medlemmen var fullkomligt normal och kunde prata som vilken människa som helst.

Men i de här programmen framstår ju hela gänget som totalt debila. Jag tror ärligt inte att det är deras eget fel.

Men att se ut som en Joker. Det är ens eget fel.

Dagen efter

Efter ett så vackert rekord som gårdagens har bloggens författare ägnat dagen åt kontemplation.

Och en del smygjobb.

Båda gick bra.

Påven har varit i mitt sällskap från 7.30 till 15.30 och vi hann med en hel del fuffens.

Oroliga läsare kan för övrigt andas ut vad gäller nyårskrisen. Det har ordnat sig.

Och nu ska jag fixa, trixa och mixa.

Ett nytt läsarrekord

Den här lilla småhemliga bloggen har idag lockat 50 stycken läsare. Så vitt jag minns är det nytt rekord.

Ärligt talat har jag svårt att förstå varför 50 stycken personer vill ta del av mina rapsodiska tankar, men en liten kick för egot är det ändå.

Ni är varmt välkomna tillbaka.

Nu ska jag fira.

rapsodisk - avser något som dels kommer i snabb följd, dels bara avser delar av en helhet. Ordet används alltså nedsättande om något vi inte tycker håller ihop och som det är svårt att få ut någon helhet av.

Med mössa i hand

SItter just nu och ringer de olika garagen för att försöka få jobba i morgon kväll. Det ser än så länge mörkt ut. Man kan inte påstå att man blir ledsen, men det är ju surt vid tiden för löning.

Annars en lång dag i fantastiskt väder. Oerhört mycket folk med resväskor och åkband. Pollys ord för rabatthäfte eller åkremsa.

Hemma nu och gott om god wok i magen.

På bordet ligger ICA:s gratis väggalmanacka. Den har haft samma design sen 1975 ungefär.

Tror inte den kommer åka upp på väggen, men man kan ju inte låta bli att ta den när den ligger där i kassan.

Röda faran

Idag är det våldsamt fint ute.

Jag ska börja dagen om 40 minuter på Waldermarsuddde. En vinterdag där är som en lisa för själen.

Först ska jag dock försöka duscha bort nattens snarkdreggel från ansiktet.

Förbannade jävla idioter

Det gör ont i hela magen, hjärtat och själen när jag läser om dagens vargjakt. Halva Sveriges manskår har satt på sig jägaruniform för att ge sig ut och jaga varg.

Och på bara några timmar har man skjutit ihjäl 12 stycken. TOLV STYCKEN!

Ursäkta en Stockholmare. Men vad fan håller vi på med i världen?

Motorfordon får användas, och lobbyister har lyckats få igenom att man ska få skjuta varg så det ska finnas exakt 225 stycken i Sverige.

Fy fan.

Det var länge sen jag kände mig så ledsen.

Den man (eller kvinna) som idag tar på sig en jägaruniform och går ut och skjuter en varg hoppas jag får en hjärtinfarkt i sin upphetsning. Och dör!

Helger

Stora helger, och små, är verkligen inte min grej.

Jag kan liksom konstatera att jag har en förmåga att ställa till det då. Med sorg och elände.

Sen får man försöka traggla sig upp igen.

Det blev inget bra nyårsfirande.

Nu ska vi försöka kliva upp ur den här snöiga isiga gropen.

?

!

Film

Kollar på film idag.