Ge aldrig upp

Idrott kan pressa fram tårar av många anledningar. Hos mig kommer de oftast när någon vinner. Och aldrig har det kommit mer tårar än när amerikanen Dan Jansen tog sitt OS-guld på 1 000 meter vid OS i Lillehammer 1994.

Jansen hade varit världens bästa skridskoåkare på 500 och 100 meter under nästan 10 år. Men av någon anledning missade han alltid på OS. Eller någon anledning... Han hade det tufft inför spelen i Albertville då hans syster avled i cancer. Då lovade han henne att vinna guld åt henne, men det blev inte så. Han föll och såg förtvivlad ut.

1994 var han tillbaka och skulle ta guld på favoritdistansen 500 meter, men en liten liten miss fick honom att missa guldet.

Ingen trodde egentligen att han skulle ha nån chans på dubbla sträckan, men Jansen visste att det var hans sista chans till ett olympiskt guld i karriären. Den dryga minuten är idrottshistoria för mig. 

Att det sen blir tårdrypande med vacker fru, sött barn och amerikanska nationalsången gör inte saken sämre.

Titta och njut