Och där bak sitter alltid röven

Det är en massa jobb för tillfället. På olika ställen. Samtidigt ska man försöka vila så mycket som möjligt med tanke på hur man mår ibland. Det är svårt att få ihop den ekvationen. Framförallt för oss som hatade matte och aldrig förstod ekvationer.

Sen är det ju märkligt hur en del personer resonerar. Men det kanske är jag som är dum i huvudet?

Nytt uppdrag

På lördag ska jag nog göra det svåraste jag gjort hittills.

Direktreferera en hel puckey-match.

Djurgården-Modo på Hovet.

Viktig match dessutom.

Jag är nervös redan nu.

Och ännu tröttare nu

Drömmarna anföll mig när jag lyckades somna några timmar. Somliga bra, andra jobbiga och en del bara skumma.

Att jaga getingar med Radar i mammas kök i feburari kändes jobbigt. Mest för att det var så stökigt där, men också för att det kom fram en massa knasiga insekter efterhand. Det roliga var att det var typ 36 grader varmt i hennes hus, och normalt har hon runt 17 grader.

Både jag och mamma är såna som vill ha kallt inomhus.

Att drömma om pappa som höll en föreläsning och hänvisade till den period där han var död kändes väldigt annorlunda. Men vi hade ett bra prat i drömmen. Och någonstans känns det alltid skönt att drömma om honom som frisk. Det ligger någon rättvisa i det.

Drömmen om min stöld av en trampbil på Sturegatan vet jag inte hur jag ska behandla. Men det var ett helvete att trampa därifrån ända ut till Tumba. Sjukt höga knäuppdragningar. Och tufft i snöslask.

Så nu är jag ännu tröttare.

Bisarrt utmattad

Samhällstjänst till klockan 1. Sen blev det kramkalas blandat med heavy talk hos Lorelei. Skulle tro vi somnade vid 04.

Så har hon jour och måste vara på jobbet före 07. Jag skjutsar.

Nu tycker kanske ni att det är lika synd om henne. Men se det är det inte. För hon hade sovit fyra timmar när jag kom hem.

Det är min syster det

Fick ett mms av syrran som visar en gipsad hand. Ringer och kollar vad som hänt.

– Jo, jag och min yngsta var och skulle åka skridskor. SÅ tyckte jag det att det gick väldigt dåligt att åka. Jag tittade ner och märkte att jag hade satt skridskorna på fel fot,

Det är bara jag och min syster som kan lyckas med sånt i vuxen ålder. Nu var det iofs långfärdsgrickor, men ändå.

- Jag skulle klättra upp och sätta mig i en snödriva och byta. men då halkade jag och tog emot mig med båda händerna.

Hon berättar att de försökte åka ett tag ändå, men att det gjorde för ont.

- Så vi åkte till "lätt-akuten" på Huddinge. Där fanns två stycken sköterskor, men jag hörde hur de viskade högt med varandra om att ingen av dem kunde gipsa. Först blev jag orolig, men så tänkte jag på hur de har det i Haiti. Så det kan ju inte vara värre för mig.

Det är min syrra det. Tre veckor i gips. Jajamensan!

Att lära sig av Al och Ray

Har legat i soffan och slötittat på amerikanska sitcoms nu under förmiddagen. Våra värsta år och Alla älskar Raymond.

VVÅ handlade om grannbråk mellan familjen Bundy och familjen D'Arcy. Det var ett bra avsnitt. Och sjukt nog fick jag såna där schyssta känslor när de blev sams på slutet.

AÄR handlade om hur han och frun åkte iväg på minisemester och blev osams. Bara för att båda trodde att den andra ville mer än bara slöa och mysa.

Skön känsla även där när de insåg att de bara ville vara.

Så kan det vara!

Sova ut

Somna in eller sova ut. Vad är egentligen skönast?

I alla fall vaknade jag kvart i tio idag. Och det är rätt ovanligt för att vara jag.

Nu väntar en lång stund i badkaret och sen bara slappande fram till kvällen då det blir Samhällstjänst.

Rätt sliten inombords efter att ha jobbat varje helg i januari.

Igår var det partiledardebatt i Det stora huset. EFteråt kom det en sändningsledare och bjöd oss på överbliven pizza. Jag måste ha fått Reinfeldts, för den var äcklig.