Handsfree

Dags att ge sig av till Dalom och säga hejdå till farfar. Morgonen tillbringades i tvättstuga och telefon. En helt vanlig man hade smartheten att lägga med fyra BIC-pennor i en tvättmaskin. Kanske mest för att testa om det går.

"Bilhyrarn" hade knappast gjort sig bra som nyhetsuppläsare men efter ett tag gick det i alla fall att fatta ett par ord.

Känns som det börjar bli dags att leta på en handsfree igen, den senaste fick ju samma behandling som pennorna för ett tag sedan. Och den klarade det inte lika bra som pennor...

Förresten har ju själva mobilen också varit i "drickat". Den berömda händelsen från i somras då jag skulle filma Mister Molineux när han jagar pinnar i vattnet. 

Det var då jag hade MM i höger hand i koppel, och mobilen och en pinne i vänster. "Woooosh" iväg med pinnen ut i Skalltjärn, och i samma ögonblick far också en silverfärgad Sony Ericsson liknande väg. Jäkla tur att det är så klart vatten och sandbotten.

Det blev en halvtimme i bilen med fläkten på full värme. Sen har den fungerat hyggligt.

Har fortfarande inte bestämt mig för om det blir Drammen eller inte. Jag vill som fan, men min extramamma har sagt att jag har för många egna invändningar och därför ska skita i det.

Okej, då är det dags för nästa livsviktiga data-insats här innan man åker till icke inloggade trakter.

Det är match mot RIO om en timme. Och den fan piskade upp mig med 5–0 i en träningsmatch innan säsongen.

Förresten, hade match i någon skum liga på vetgirig nu på morgonen.

Jag visste vad som ingår i en Pesto Genovese.

Jag visste också den kemiska beteckningen för järn.

Jag hade koll på ett klädesplagg som förknippas med bananer i ett barnprogram.

Men......

Jag visste fan inte vad älven heter som rinner ut i Bottenviken vid Holmsund utanför Umeå...

Det var inte Vindelälven i alla fall...!

Kattvakt

Det går rykten på stan om att "Bilhyrarn" glömt bort att G behöver sällskap i helgen. Så kan det gå när man bara har sprit och samer i skallen.

Nu har emellertid en potentiell kattvakt dykt upp som en joker i leken. Det är Mister Molineux som kollar tågbiljetter till Norrland för att fixa Missbiff till middag på lördag.

"Undrar om jag ska ta med isbergssallad eller med ris"

Man borde köpa vinterskor

Inte ens den mest obotliga optimist kan ju egentligen tro att det är en smart idé att bege sig till en fotbollsmatch i ett par nylonskor årsmodell 1973.

Sen kan man ju i och för sig tycka att pjucken e heta.

Men mina Karhu var genomsura redan fem minuter in på första halvlek, ungefär samtidigt som Nic konstaterade att vaden inte skulle hålla längre. Kanske är det så om man laddar i bilen till fighten med Mellanmål, Yoghurt och en påse nötter.

Det var någon, förmodligen Husets Pudding, som sa att det kallas Hortons Syndrom när man får sådär sataniskt ont på en punkt under foten. På mig sitter det i den högra ringtån, och smärtan som kommer där är lika grymt brännande som skärselden. Och inte blir det bättre av att man får för sig att agera bollkalle och slå halvhårda bredsidor på fullpumpade bollar.

Very well, dags att dra ihop något mer läsbart av kvällens äventyr. Man vill ju trots allt vinna den så berömda kampen om hallmattan.

Jag skulle trivas bättre bland däcken

Underbar kommentar från Fidel när vi kommer tillbaka från lunchen. Han håller på att gå ur hissen på fel våning där den stora firman som säljer gummihjul håller till.

– Jag skulle faktiskt trivas bättre bland däcken. 

Annars en avspänd lunch med lagom gnäll, för många cashewnötter och en hämtad kostym. Man hinner med mer än man tror på en timme.

Håll om mig

Det finns någon form av magi med de här konsertkvällarna på Big Ben. Även om kanske inte La Fleur förstod det till 100% igår kväll.

Caj Karlsson: Musiker, alkoholist och trebarnsfar bjöd oss 25 i publiken på en klart magisk kväll med ett mellansnack som kan ha varit ett av de roligaste jag hört.

Att sen öppna med den enda låt som kanske kan påminna om en hit är ju klart....annorlunda.

Den lille charmören från Hasslö valde dessutom att knyckla ihop sina låttexter efter att han lirat klart sången, och sen ta pappersbollen och sula den på något utvalt offer. Charmigt?  Ja för fan!

"Nu kan jag se dig igen, nu kan jag se sanningen

Jag har varit vilse i mig själv

Men döden gav mig livet åter till min själ

Så håll om mig jag släpper dig aldrig igen

Vill du hålla om mig som du gjorde för längesen

Kan du tycka om mig trots att jag gjorde så ont

Har du kärlek kvar till mig än en gång"

Sen vetefan hur man ska göra med Drammen. Efter att ha pratat med Arne och Anders igår kände jag att suget blev jädrans starkt, och att jag verkligen vill vill vill. "Bilhyrarn" säger att jag är stalker om jag drar mitt värsta alternativ, och hon har säkert rätt. Men å andra sidan kanske hon bara är avundsjuk.

Bestämmer mig i morgon efter att vi fått ner farfar i salig mark.

Kan man åka till Drammen på konsert?

Om man har en favoritartist. En sån där som man är nästan är beredd att göra vad som helst för att se. Hur kommer det sig då att den mannen i stort sett alltid lyckas spela vid fel tillfällen?

Och på fel ställen!

Kära Magnus Lindberg!

Om du får för dig att spela med band för andra gången i år, så kan du väl lägga spelningen någon annanstans än i Drammen? Och kanske på något annat datum än det som är dagen efter farfars begravning. Och samma dag som någon ska till lappriket på fyllefest

Nu sitter jag i valet och kvalet om det är rimligt att bränna 130 mil själv för att se dig och din jäkla kvartett bränna av Midnatt i City, låten man bara får höra när du har orkestern med dig.

Alltså 130 mil är ju i och för sig en skitsak. Det körde jag redan för tusen år sen när Waterboys spelade i konserthuset i Oslo och Nic fick för sig att få halsfluss vid värmländska gränsen, men då var man 22...

När dessutom Saaben är kaputt efter grävlingssmällen utanför Mjullviken måste man ju skaka fram ett vrålåk också. Alla har ju inte förmågan att bara ringa en biluthyrningsfirma, koppla på smörrösten och säga: Ta mig till Nordpolen, helst gratis.

Förmodligtvis lär det bli så att jag får hoppa Mankan, och sen sitta hemma och svära över hur bra det hade kunnat vara.

Då är det trots allt skönt att man kan se Caj K ikväll.

För som Ola S skulle ha sagt:

"De e musik de me"