lördag 5 juni 2010

En repris

I morgon är det exakt ett år sen Milton fick somna in. Orkar inte blogga om det.

Ska det handla om döden tar jag en repris istället.

En om pappa!

"Det är tomt nere hos dig nu pappa. Jag vet inte hur länge det fanns något kvar av dig och jag vill inte veta heller. Din kropp var ju redan uppäten när det tog slut. Men härnere hos mig är det så himla tomt ibland. Och jag saknar dig som bara den. 

Det finns så många saker som bara du och jag förstod. Och så var du så himla snäll. Jag tror inte många andra pappor, totalt utan bollbegåvning, skulle bli tränare för ett fotbollslag bara för att grabben inte platsar i första-laget. Men det blev du.

Pratade med Farbror Hjärna idag om utmaningar. Okej, du lät varken mig eller syrran ta oss an så många sådana, för du var alltid där och löste problemen i förtid. Jäkla allkonstnär :o)

Idag kanske jag fattar att det inte alltid var så smart. Men herregud vad lycklig man var över att ha dig på den tiden. Det var ju knappast så att man stod och skröt om att pappa var Brandman, Hockeyproffs eller ens Lokförare. Nej ditt smeknamn var ju alltid "Ingenjörn". Men för mig var du alltid bäst och viktigast. Inte störst, för där var jag nog förbi redan i 15–årsåldern.

Det är tomt här under mig. Och det känns bra att veta det. För du ska sitta däruppe och kika ner. Då har du koll. Precis som du alltid hade.

Och om du låg kvar därnere, skulle jag bara vilja gräva en grop eller ett hål och hojta ner någon riktigt usel ordvits.

Som den fantastiska:

Varför får inte jag dricka, sucka och niga när de tre männen i den brinnande ugnen?

Jaha, fattade Morfar Bofink den också?

Ja, men du vet ju att han älskade sin svärson väldigt mycket. Kanske lika mycket som jag älskade dig"

Inga kommentarer: