Bilverkstadsvokabulär

Det är något med män och bilverkstäder som bara blir fel. Jag var vid min verkstad idag för att boka tid för service. Precis före mig gick en man in. 20 meter före dörren ändrade han gångstil, och gick med något längre steg och mjukare knän. Man ska gå så när man går in i en verkstad. 

Liksom något avvaktande.

Så ska man gärna sparka på något däck, eller i alla fall knuffa till det lite medan man väntar på att mekanikern ska få tid över och komma och prata lite.

Den här mannen började berätta om sin Volvo 945:a.

Först bad han nästan om ursäkt för att han hade en så gammal bil. Men eftersom mekanikern också har en sån kunde han skämta till det lite. Så förklarade han att han sen igår inte hade något bromsljus på höger sida.

- Jag har kollat allt. Jag tog till och med loss det och provade på andra sidan.

Då kliade sig mekanikern i huvudet och sa att man kan inte prova på andra sidan eftersom allt inklusive kontakter är spegelvänt.

- Jag gjorde det i alla fall. Grabben kan intyga.

Sen berättade han att problemet dök upp igår när han hade bytt däck.

- Så nu har jag fyra sommardäck men inga bromsljus på biljäveln.

Just ordet jäveln är viktigt på bilverkstäder. Det visar att man hänger med. Att man  är lite tuff.

Själv hade jag inga större probem just idag. Jag frågade om mekanikern hade tid. Om han visste någon bra rekondfirma. Och om man kan byta bara spegelglaset på en backspegel. Allt gick bra, men precis när jag skulle gå kom jag på att jag haft ett pipljud nånstans i bilen ett bra tag.

- Det är liksom ett sjungande ljud, sa jag. Jag har kollat när det kommer och det gör det både vid stillastående och när man rullar, så det kan inte vara något lager eller någon broms, sa jag.

Han nickade och började skriva in mitt namn och bilnummer i kalendern.

- Fast det är klart, sa jag. Biljäveln börjar ju bli gammal, så nåt är det väl.

Sen böjde jag på knäna och gick sakta ut.