Jag och film

För tillfället springer alla människor om kring och pratar om nån film som heter Interception eller liknande. Jag är helt off.

Jag har alltid haft en usel film-smak. Verkligen usel.

Musik är jag bra på, jag var hyfsad på att läsa förr, kan absolut se seriös teater och anser mig nog ha skaplig kulturkoll överhuvudtaget.

Men film.

Den absolut bästa film jag någonsin sett är Dum och Dummare. I alla fall nästan.

A Clockwork Orange är också bra. Liksom The Royal Tenenbaums. Och Stand By Me.

Men när klasspolarna började prata om filmer som Döda Poeters Sällskap och Jesus Från Montreal fattade jag ingenting. Jag låg på biogolvet och garvade åt Monty Python i Hollywood.

Jag vill absolut inte hävda att andra har fel eller att dom är snobbar. Absolut inte. I det här fallet skäms jag nästan mer över mig själv.

Skulle gärna bli gripen av drama eller träffad av nåt annat. Kunna uppskatta bra filmfoto, specialeffekter och annat. Men det går inte.

Jag drar ur proppen och kollar Göta Kanal ännu en gång.