En av de bästa någonsin

En intensiv dag igår där John Blund inte kom på besök förrän vid 01.30, men vilken underbar drömsäck han hade med sig.

Drömmen börjar på Radiosportens redaktion och ett planeringsmöte där jag och Dagge försöker komma på en lämplig övergång till det telegram jag ska läsa i programstarten. Det ska handla om att Gulf lägger ned massa bensinstationer i Sverige, och vi ska försöka hitta en skön ordvits. Det går så där.

Pltösligt kommer Lorelei in i lokalen och vi börjar en lek som innehåller korta jolar, nedhasade byxor och lite kuckelimuck. Alla tittar generat bort, men jag tycker det är okej att göraså eftersom jag ändå är en medieprofil. Så kommer Kjell Andersson från TV-Sporten gående och då skriker alla att vi måste sluta.

Kvarten innan programstart kommer en annan gammal kollega gående och säger att jag ska åka ut till Saltsjöbaden och göra ett inslag om en skolockupation där. Det är Samskolan som har problem. Det är skolavslutning och ungarna har blivit galna.

Hur jag ska hinna det innan sändning är obegripligt, men jag sticker i alla fall. Får med mig en mycket gammal bandspelare med bara ett rullband i, storlek på bandet är ungefär som en gammal superåtta-film. Tekniken är obegriplig.

Ute vid skolan är det kaos. Ungar i alla fönster. Nästan alla har klätt av sig nakna. Eller ungar. De är i 20-årsåldern. En snubbe kastar sig plötsligt ut från sjätte våningen och far in i en tall. Alla andas ut. Brudar vänder sig om och moonar.

Jag får tag i rektorn som heter Sirppa-Liisa Heinonen och börjar min intervju med henne. Många bra frågor och några svar. Men när jag ska lyssna igenom bandet hör jag bara Bengt Skött prata finska. Inget har fastnat eftersom jag inte tyckte rec/play samtidigt.

Jag springer in i den ockuperade skolan och hittar rektorn igen. Jag har glömt vad hon heter men lyckas mörka det medan jag letar efter henne.

Hon vill plötsligt bli intervjuad tillsammans med åtta stycken lärare.

Jag säger att det är omöjligt och de blir skitsura. Men jag lyckas förklara att det blir omöjligt för mig att hinna redigera inslaget eftersom jag inte vet vem någon av dem är, och att det därför kommer att ta månader att bli färdig.

Sirppa-Liisa blir mycket kärvänlig och ger mig en stor kram och säger att det är så bra med mig för jag kan alltid förklara saker så folk blir lugna.

VI tar frågorna om skolan igen men när vi är färdiga så undrar Sirppa-Liisa vänligt varför det där inslaget ska gå i Radiosporten.

- Det ska det inte, säger jag. Men jag jobbar för flera redaktioner samtidigt.

Så går jag ut genom skolan och framför dörren ligger tre vältränade tonårspojkar med fulla stånd. Alla har graffiti målat på kropparna så att man inte ska kunna känna igen dem.

Åker tillbaka till redaktionen där alla undrar var jag varit. Men jag förklarar att mitt schema slutar 19.08 och att jag därför ändå inte haft tid att vara telegramläsare.

Där slutade drömmen!