Vi som är riktigt väldans gamla minns att linje 3 var det gäng som hade Atomkraft Nej tack som slogan. Och som hade gula rockslagsknappar med en röd sol på. Såna som jag och Blixthen stal från lärarnas jackor utanför matsalen och samlade i hans bänk. Sen målade vi över texten med svart tusch, och fick fina Brynäsmärken. Problemet var bara att det var bara han som höll på Brynäs. Jag hatade dem!!
Nu på linje 3 var det annorlunda. En gång hette den 48:an och det var där jag träffade exhustrua Lia. Men det är en annan historia.
Satt väl där och lyssnade på ett uselt program med Penis Törnhonung (anagram för Pontus Enhörning) när det i alla fall blev bra musik. "Snart kommer änglarna att landa".
Jag sjunger med ganska högt, kanske väl högt för att vara driver, men folk verkar glada när de kliver på. Så ser jag i backspegeln hur en grånad kvinna (runt 60) också sitter och sjunger med i varje ord. Det var en brutalt mysig upplevelse.
FRED OCH LUGN I NATT I MÄNNISKOLAND PÅ ER LÄSARE
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar