På tävlingens hemsida finns en beskrivning av banan. Jag och Vic på jobbet läste den i morse. Sen tittade vi på varandra och bara skakade på huvudet.
"Sträckan mellan 4 och 5 kilometer är fruktansvärt tung och blöt. Detta är banans jobbigaste parti. Du springer genom obanad terräng och även genom kärr där du sjunker ner till knäna"
Men hej hallå! Jag har ju tänkt fel med det här loppet. Jag har tänkt att jag kan ta det lugnt och springa i min egen takt. Så läser man det där om kärret, och inser att ett kärr som kanske är 300 meter långt är ju inte precis någonting man joggar igenom...Där gäller det att skägga på det fortaste man har.
Snackade en stund med Konditionsfenomenet igår kväll. Han bara garvde när han hörde att jag ska springa Tjurruset.
– Det är nog inte riktigt tänkt för såna som dig, löd hans sanna kommentar.
Well well, har man gett sig in i leken får man ro båten i land eller vad det nu heter. Och även om jag skulle drabbas av fläcktyfus i slutet av veckan kommer jag att stå där på startlinjen. Om jag kommer i mål är däremot en helt annan historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar