Nåja, Drammen var kanske inte direkt en metropol. Men en jäkla fin stad nere vid en älv. Och Union Scene var verkligen en suverän konsertlokal. Framförallt när den var fylld med 50–åriga lesbiska handbollsspelare som hade avslutning med korplaget.
Magnus i mycket bra form och bandet lika tight som vanligt. Fan att dom inte spelar oftare.
Och nu vet jag verkligen en som är avundsjuk. Men hyr man bil för att dricka flotte med samer får man skylla sig själv.
Finns mycket att berätta om det här äventyret och jag gör förmodligen det lite senare.
Förresten gjorde det ju inte skitmycket att han fick för sig att spela "Det kommer en vind"...
Dagarna är stilla det är ingenting jag vill
Allt som görs är gjort för många gånger förr
Timmarna är långa det finns inget mer att fånga
Det känns som om livet bara dör
Nätterna är kalla
Jag är ensammast av alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar