Min finaste lapp

På ett hemligt ställe har jag en grön lapp med rosa text. Den tittar jag på när jag behöver känna inre styrka. Jag fick den av en speciell person en gång för 15 år sen. En person som det hänt så mycket saker med.

Hon vet inte att bloggen finns, och hon kommer nog aldrig att läsa den heller.

Förmodligen har hon inte ens en aning om att hon en gång skrev den där lappen.

Men på den finns ett ord som understryker viktigheten och riktigheten i äkta kärlek. En sådan kärlek som egentligen aldrig kan försvinna utan bara förändras. Från passion till vänskap. Kanske utan kontakt. Men ändå alltid som ett resesällskap genom livet. 

Ibland bara i huvudet. Ibland genom ett foto eller ett brev.

Jag längtar inte tillbaka dit, och jag vill aldrig ha det så igen. Men jag kan leende minnas allt bra som fanns. 

Och än så länge kan jag också höra att gnyende eller ett voff, som bevis för det som en gång fanns!

Jag bjuder på ett enda ord från den där gröna lappen: VERKLIGEN!