Ja, det är jag. Som fan. Inte en kompis som vill hänga på till Nynäshamn och se Mange. Visst, jag förstår er på många sätt. Men jag kan inte låta bli att åka dit ändå.
Men en skum känsla att en valborgskväll sätta sig själv i bilen och åka ut till sin barndomsbygd. Bodde ju där i 1,5 år som spädgris.
Tror det kommer bli gåshud och tårar som fan ikväll. Och en konsert jag kommer att minnas för evigt.
Ni som inte följer med kommer att få höra mig berätta om det här. Länge och mycket.
för ni förstår ju själva hur jävla bra en artist är som kan skriva en text som Tom och kall
Det är natt över Stockholm city
Knappt en själ ens vid Sergels Torg
Nån som står och några sitter
Såsom fångar i sin egen borg
Här står jag och vinkar efter taxi
Lamporna dom glänser som kristall
Sanningen går upp först när jag lagt mig
Att min säng står tom och kall
Nån slags dis som skymmer himlen
Ger oss regn blandat med snö
Nerifrån stan kommer poliser
Deras siren gör vem som helst nervös
Kölden kryper ändå in i märgen
Ingenting fungerar som det skall
Jag vet inte att snart så blir det värre
För min säng står tom och kall
Jag tar vägen ner mot Gallerian
Och där möter en sorgsen Anneli
Hon går fram och säger att hon
Känt igen mig
Hon har hört mig sjunga
Om sin vän Catrin
Vi ger varann en kram sen är hon borta
Det känns som om min mun
Var fylld av salt
Mitt liv det lever jag på hoppet
Men min säng står tom och kall
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar