För att kunna somna om ordentligt lindar jag en svart t-shirt runt huvudet och lägger mig på rygg. Sätter på en spellista på datorn och lyssnar på bra musik.
Känner hur dvalan vinner och jag går in i sömnens värld.
Plötsligt hör jag någonting vackert långt borta. Melodin känner jag såklart igen, och texten. Men rösten?
Jag lyssnar vidare och försöker komma på vem det är som sjunger Dylans Love minus zero/No limit, men jag går bet.
Så plockar jag av mitt ögonskydd och kikar med trötta ögon mot datorskärmen:
STEVE EARLE
Och då slår det mig att jag inte haft någon koll på den "guben". Jag har bara trott att jag har det.
Namnet dök upp för en månad sedan när Caj Karlssons skiva kom. I en låt som heter Barfota i dårhus sjunger han:
"så jag satte på en platta med Steve Earle han får rädda min dag"
Ja du Caj. Steve Earle lär rädda min dag också. För nu har man fått en ny lirare att lyssna in sig på. En sån där som är bra på riktigt.
Bloggen har varit översållad med youtube-länkar på sistone och jag tycker ärligt talat att det är ganska fult, så nu gör jag en vanlig hänvisning till Steve Earle istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar