Ett högt skri utanför på gatan väckte mig för en halvtimme sen. Först lät det lite läskigt, men nu tackar jag utroparen för hjälpen.
Sitter på balkongen med datorn i knät och hör Södermalms alla pippifåglar kvittra igång morgonen i ett ljudhav. Kraften i näbbarna är större än såväl fulla studenters falsksång som tomgångsputtrande taxiraggare och gatstensputsande sopåkare.
Himlen uppöver Globen är gammelrosa och en morgonsval brisliknande vind retar mina kinder.
De här försommarmorgnarna har ett magiskt inre som man inte kommer åt om man inte öppnar alla ingångskanaler. Man måste titta, höra, lukta och smaka samtidigt. Dofterna av en snart färdigblommad hägg och en livfull syren är så intensiva att de fyller även munnen med arom.
Ett tidningsbud släntrar in i en port med budskap från världen. Eller är det bara från Dals-Ed?
Jag har tillbringat så många sådana här tidiga timmar bakom ratten att jag inte kan räkna dem. Ända sedan 1988 då jag började med samhällstjänst. Att glida fram över Skeppsbron, ge Slussen ett par minuter och sedan stånka sig uppför Katarinavägen har varit min terapi under många långa år. Ofta med en något överdrucken lite ledsen 45-åring stående intill, ivrig att berätta någon sanning om livet.
Från 7Eleven kommer folket med korv, youghurt och en eller annan folköl. De har olika mål.
Om bara några minuter går jag in igen och ramlar ner i min hjälpligt tillhyfsade säng där tisdagens tvätt fortfarande gömmer sig nere vid fotändan. Dörren ut mot verkligheten kommer att stå öppen vid 7.30 när jag kommer att vakna av en hälsande sol som värmer ansiktet. Den vill berätta om en sommar som den har med sig.
Krogen mittöver stänger nu och inte alla behöver somna ensamma i natt. Vilket de nog borde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar