Smutstvätt är ju väldigt lätthanterlig. Den vräker man in i en jättehög i ena garderoben. Sen samlar man in den i ett påslakan och sorterar högar på golvet i tvättstugan. Hur enkelt som helst.
Men sen är det problem.
Hur jag än gör så orkar jag liksom inte göra som Gunnel, 64, som står kvar nere i tvättstugan och viker och fixar och får små fina högar att bära med sig upp i lägenheten. Mangel förstår jag inte ens hur den fungerar.
Det blir oftast att jag tar allt i ett enormt famntag och balanserar mig upp i lägenheten. På vägen får jag börja mig sådär en åtta-nio gånger och ta upp urfallna strumpor och annat smått. Nåja, så små är väl inte mina strumpor.
På sängen samlas nu klädberget, och jag ser det som en värre utmaning än den Göran Kropps sherpa kände när stollen från Bankeryd skulle upp på någon Himalaya-topp för sjunde gången. Det är som ett riktigt Sisyfos-arbete väntar.
Jag drar igång lite lätt med det enklaste och viker ihop lite kalsonger och stuvar ner i en låda. Men sen måste jag ha rast. Att hänga upp en tröja på galge är bara för jobbigt.
Så tvätten blir liggande i några dagar och slänger onda mördande blickar på mig.
Andra har det inte så här. Andra bara fixar i ordning sitt och sen är det rent och fint. Och vikt.
Ibland vill jag också vara som dem. Och boka en ny tvätt-tid när den gamla är förbrukad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar