Ett slags roadmovie

- Du, det här är inte en eftermiddag som man berättar om för vem som helst.

La Fleur och jag satt på Palmyra Kebab och slevade i oss varsin jättetallrik när han konstaterade orden ovan.

Nej, frågan är ju hur nördig man får vara. Men det är ju på grund av vi kan nörda ihop som vi är så himla bra vänner.

Han hängde med mig ut på uppdrag igår. Satt som sällskap under 90 minuter och gjorde mig både nervös och trygg samtidigt. Nervös för att jag inte hade gjort det jag gjorde på 10 år. Trygg just för att han är så kul att "tjabba" med. Vad sägs om att sitta och namndroppa holländska tennisspelare eller att La Fleur går fram till en fotbollsdomare som dömde i VM 1978 och hälsar glatt från sin mamma.

- Hälsa tillbaka, sa domaren och såg lite perplex ut.

De kände visserligen varandra, men ändå hade han hog inte väntat att få en hälsning från mamma Gunnel just den regniga eftermiddagen. Framförallt inte av en son som han aldrig hade sett.

Efter Kebaben åkte vi hem till mig och nördade vidare. En blandad påse smågodis och en ljummen Pepsi Max stod på menyn. Jag tror det bara är La Fleur och Doktorn fd Avhandlaren som uppskattar just den delen av kostcirkeln.

Så brände vi Nassau Night på en dubbel-CD och jag knäckte La Fleur genom att fråga vilket lag som har Nassau Coliseum som hemma-arena. Han gick bet.

Ni andra hade så klart järnkoll på att det är New York Islanders. Jaja, jag kanske ska avslöja att jag vinner nästan varenda match i frågesporten på Vetgirig där jag och en massa branschkollegor har en egen liga.

Avslutade dagen med kritiskt granskande av sändningen från VM i speedway innan jag körde hem honom. På vägen gick vi in på Kapten Hjälms rum och lämnade tillbaka utrustningen.