We made a promise

 

Det var lite märkligt i söndags. Hela dagen inför konserten gick jag och nynnade på den värmande och ljuva No Surrender. Han spelade den inte under de första konserterna. Men ändå hamnade den i min skalle.

Kanske lite Milton-känsla över den också.

Så...på söndagen. Direkt efter Nils Lofgrens dragspelsintro brakar det loss. I en oerhört härligt No Surrender.

Jag gillar i och för sig mest den här sårbara versionen. Men texten är ju trots allt densamma.

Och alla låtar som är tillägnade Little Steven är per definition riktigt bra låtar.