Den som läser bloggen ofta vet att det länkas till låtar i parti och minut här. Och att jag ofta är lättrörd av musik. Men alldeles nyss blev det All Time High under en stund på youtube.
När jag och syrran var små var vi ofta hos moster Agnes i Uppsala. Hon var sambo med en mysig kille som hette Perra. I deras hem var allt så annorlunda. Och vi älskade det.
På väggen hängde en plansch med texten USA ut ur Indokina. Och så var det bild på presidenterna Johnson, Nixon, Kennedy och Eisenhower.
Agnes och Perra bodde alltid på olika adresser kändes det som. Men alltid i Uppsala. Det var förmodligen så att de flyttade runt och bodde i andra hand. För de var ju bara i 25-årsåldern.
De hade en gammal blå FIAT där vindrutespolningen var trasig så Agnes fick sitta med en slang inifrån bilen och blåsa ut spolarvätska.
När Agnes var barnvakt fick man göra gipsmasker och kokosbollar. Eller åka på kvinnofestival där hon visade brösten så syrran (då 11 år) skämdes ihjäl.
Men framförallt fick man spela Adjö-skivan. Agnes var (och är) nämligen fantastisk på avsked.
När hon och Morbror Jösse fortfarande bodde hemma i Fagersta var det tradition att de skulle springa in i syrénhäcken båda två när de sprang efter vår Renault när vi var på väg hem. Jag och syrran tyckte alltid det var så roligt.
När hon sen blev Uppsala-bo fanns ingen häck att springa in i. Men då skapades traditionen att spela "Adjö-skivan".
En platta med sydamerikansk musik som är helt fantastiskt bra. Los Calchakis heter flöjt-orkestern. Det är suggestiva panflöjter långt ifrån Georghe Zhamfirs muzak. Det här är på riktigt.
Mannen på omslaget har en superfin mössa och jag tyckte han var lite läskig.
Som tredje spå på A-sidan (ja det är såklart en LP) finns den här visan:
Den satte Agnes på när det var dags att åka hem. Och så ropade hon de sorgliga men traditionella orden: Allegri Allegria!!!!!
Vi har fortsatt med det genom åren. Trots att det nu är helt andra tider där Agnes bor med Biggan och spelar lesbisk pingis av och till.
Skivan står sen en tid tillbaka i min egen hylla. Och det händer att jag tar fram och spelar den då och då. Men de magiska orden får bara moster Agnes ropa.
Annars är det fusk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar