Saken är den att jag aldrig betalar P-avgift för min bil. Det händer då och då att man drabbas av böter, men det är väldigt sällan.
Och kommer det en böteslapp så brukar jag se till att överklaga den "fortare än illa kvickt". Alltsomoftast vinner jag också den myndighetsstriden.
Jag kan inte säga att det egentligen är rätt att göra som jag gör, men jag kan inte med orättvisprincipen i P-djungeln.
Lapplisorna går oftast omkring på Södermalm och shoppar eller kollar skyltfönster. Ibland får dom för sig att lappa en eller annan bil.
Men som gammal yrkeschaufför har jag också lärt mig att P-lisor och P-nissar sällan gör nytta där de egentligen behövs. Jag menar, en böteslapp på en bil som står illa till i en korsning ökar ju inte framkomligheten.
I alla fall.
Min egen bil stod i helgen parkerad på en gata i stan där det råder tillfälligt stoppförbud eftersom bussar kör där mellan 05.30 och 23.30.
Bilen stod parkerad från torsdag kväll till söndag kväll. Logiskt borde jag fått böter fyra gånger om P-vakterna skötte sitt jobb.
Om de ville göra nytta skulle de sett till att min bil transporterades bort eftersom den stod på bussgata (nu stod i och för sig 200 bilar till där eftersom ingen känner till stoppförbudet och man absolut inte är ivägen).
Men nej.
Mina enda böter kom natten mellan fredag och lördag. Tiden för försyndelsen var 01.20.00-01.20.14.
Jag kan garantera att jag var jäkligt lite ivägen just då, under de där 14 sekunderna. Men ändå vill Stockholms Stad ha 900 kronor av mig. Det är så jobbigt löjligt.
Nu blir det en ny rolig överklagan. För principens skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar