När fel blir rätt

Efter att jag konstaterat att det är precis ett halvår kvar till drabbningen med Polly Gami i Dalälven har simträningen kommit igång ordentligt. 1 500 meter i går och 1 300 i dag i Eriksdalsbadets olika bassänger.

Men alltså denna "Ekan" är ett konstigt ställe där det luffar runt för många egendomliga existenser för att man ska känna sig trygg över mänskligheten.

Igår kväll smög det runt en snubbe på bassängkanten och kollade uppenbart in kvinnorumpor oavbrutet. Han var sannerligen inte guds gåva till damerna om man säger så. Spinkig som en etiopier, skägg som Rolf-Peter och ett par badbyxor som måste designats av en färgblind förlamad.

I morse stötte jag på en underbar man i 30-årsåldern som var tatuerad från topp till tå. Han såg ganska råbarkad ut. Därför blev det en så skön kontrast när han som enda accesoar bar en ganska liten plastpåse från Dressman. Typ den sista affär i världen där jag skulle gissa att han köpte sina kläder.

I duschen finns 15 eller 16 munstycken på rad. När jag gick in för att duscha av mig allt klor var det jag och en man till i duschrummet. Jag gjorde som man ska och ställde mig en fem sex kranar bort och allt var lugnt. Mannen gled in i bastun.

Då kommer nästa snubbe. Och ställer sig som mest två decimeter från mig. Alltså, han har 15 duscjar till att välja på men måste gå in i närkamp.

Jag blaskar av mig fort och går och tar handduken. Då kliver han bort från duschen och kommer och ställer sig tre decimeter ifrån och börjar tvåla in sig.

– Vad fan pysslar du med, var jag tvungen att fråga.

Då gick han tillbaka till duschen och bligade surt.

Ute i omklädningsrummet kom så dagens bästa händelse.

Jag har inte kunnat undgå att se mannen som byter om ett par platser bort. Han har en mage modell spärrballong. Närmast osannolikt fet för att vara ärlig. Den ser ut att vara på väg att sprängas.

Mannen är runt 60-65 och verkar ganska snäll. Han har en lite yngre vän med sig.

Så kommer en pappa i 30-årsåldern med sin lilla söta son som kanske är högst fyra år.

Sonen är sådär mysigt gullig och pratar om allt möjligt spännande som ska hända när han och pappa ska bada. Så får han syn på tjocka mannen. Och kan inte låta bli att säga till pappa:

– Pappa, kolla vad stor den där killen är. Han är jättestor.

Pappan blir sådär pappigt generad och säger något avledande till sonen.

Men då tar den tjocke mannen över.

– Ja min mage är jättestor. Men vet du, jag blir väldigt glad för att du kallade mig för kille. Nu blir den här dagen jättebra. Jag är ju farbror förstår du.

Pappan ler lättad, lilla pojken förstår nog ingenting av hur mycket glädje han spridde och jag själv flinar och går till ICA och köper bröd.