Det var så jäkla rörigt igår

Jag och The Giant och Lill-Steffe och Stor-Steffe spelar ju hönsaboll varje torsdag. Det brukar vara en ganska lugn och stilla stund där vi kämpar oss runt banan och har trevligt. Någon ropar fan någon gång, och någon säger bra slag. Det är som vi säger inte mycket att skriva hem om.

Igår var det precis tvärtom. På banan intill var det inte de vanliga två spelarna som visserligen brukar stånka och flämta, men som alltid har gått humör och som dessutom så att säga håller sig på sin kant. Nej nu var där sex stycken snubbar i 20-årsåldern, och maken till post-pubertet var det länge sen jag upplevde. De pratade högt, for runt, bytte platser, slog in bollen på vår bana, hade sönder racketar och ramlade in i nätet.

De var absolut inte dumma eller otrevliga. De var bara jävligt mycket grabbar. Och plötsligt stod där en En helt vanlig man och kände sig som En helt vanlig farbror. Då ska man veta att jag ändå är yngst i vår kvartett. Med råge.

På den andra banan intill stod en medelålders kvinna och spelade med en man. Kvinnan var inte så duktig, i och för sig bättre än mannen, men man såg att hon en gång i tiden hade bemästrat sporten åtminstone hyggligt. Jag kände igen henne direkt och antog att det var en dam som förr spelade i samma klubb som jag, och som befinner sig nånstans i åldern mellan syrran och morsan.

Till slut blir jag så disträ att jag måste gå fram och fråga om jag har rätt.

– Visst är du Lena?

Lena säger ja, men visar med all kraft att hon inte har en jävla aning om vem jag är.

Jag presenterar mig och berättar vilka mamma och pappa är och då ramlar en liten slant ned i alla fall.

Hon säger att hon inte spelat på 20 år. Och vad är oddsen på att när hon ärntligen går och lirar hamnar hon på banan in till mig. Jag som kommer ihåg vartenda ansikte som jag sett mer än fem minuter.

Lite kallprat vidtog och sen körde vi vidare med vårt.

I en paus berättar så The Giant att han och frun ska flytta. Jag undrar om de ska flytta isär eller tillsammans. Då avslöjar han att de två har fått ett hus av hennes föräldrar. Som förskott på arv. Bara så där. Bittert tänker jag att sånt aldrig händer mig. Okej, jag och syrran har fått hus i Dalarna för länge sen, men det är inte precis samma värde som en riktigt kåk i Ståkkålm för 3,5 miljoner.

Men å andra sidan är The Giant en sån jäkla bra snubbe så jag är glad för hans skull.

Dessutom återställdes ordningen i set-ligan igår. Nu toppar jag.