torsdag 19 mars 2009

Gå hemifrån med ett fett leende :o)

Det finns sånger som man bara blir riktigt jävla skitglad av. En av dem är The way life's meant to be med ELO. Egentligen en ganska svårmodig text om framtiden och full av nostalgi (hmmmmm undrar varför jag gillar den).

Den var pappa Carlygs stora favorit under min ELO-period för så där 28 (GAAAAAAHHHHH) år sen. Satanihelvete vad jag är gammal....

Låten har underbara wooooaaaahhhhh-körer....en underbar akustisk gitarr och tamburiner. Då kan det inte bli fel.

Ska vi köra den?





Bra va? Otroligt roligt nog så har en man som heter Joe Dolan gjort en cover på den. Den är inte ens i närheten av ELO-klass. Men lik förbannat blir jag lika glad av den. För kolla tanterna med partyhattar i publiken. Och lyssna på Dolans livsglädje i sången.



Och har ni ingen koll på Joe Dolan ska ni testa den här länken.


För blir man inte gald av den. Då har man inte i den här bloggen att göra.



Inga kommentarer: