Det bor ett spöke uppe på vinden
Där mellan håret och hakan
Ett skrämmande vitt litet lakan
En bedräglig hemsk gestalt
Som envist gnager sig fast
Likt den värsta missbrukarlast
Vi delar den erfarenheten
Varsin ond ande i sinnet
Får aldrig bort dem ur minnet
Min knackade på i morse
Hånskrattade och sade hej
Din är kille min är tjej
Själen krymper till ett russin
Blir liten, ledsen och svag
Förminskar mitt stärkta jag
Det är nu jag vill ta dina händer
Springa ut i solens sken
Känna hur allting vänder
Styrkan i fötter och ben
Men när jag sprungit tusen mil
Lägger jag mig ner och säger Puh
Då sitter hon där och ropar: Bu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar