"Snälla glöm bort
livets problem
Att göra nåt åt det
Är nog försent
Det blir skuggor i sängen
Av fallande löv
Där du ligger i lakan
Vita som snö
Slut dina ögon älskling
Tänk på mig
Och somna in"
Magnus Lind spelar dragspel och jag tror att det är elfte gången som jag spelar samma sång den här förmiddagen. Det är ett vemodsanfall som knappast skådats sen Stora teatern i Göteborg våren 2007.
Det är en sån där dag när känslorna kommer ikapp en. Inte elände. Inte sorg. Bara röra.
För tolfte gången dubbelklickar jag på raden i i-tunes och snart sjunger Persson igen.
"En söndagssol värmer upp höstmorgonen
Och jag stryker bort ditt hår ur ögonen
Njut av livet så länge du kan
Runt halsen leker
Min högra hand"
På köksbordet står resterna av pulvermos och Hemköps Hotdogs. Det är fem minuter sen jag åt. Och jag kan ärligt talat inte minnas vad det smakade.
Jag vill också sitta nere på gatan utan något viktigt att göra. Smutta på något att dricka och prata med en vacker flicka.
Fast å andra sidan är ju en bandad version av backhoppning på Eurosport inte det sämsta.
Persson får spela en trettonde gång. Det är så ett bedårande jävla idiotvackert intro.
Och om någon har vägarna förbi östra förorterna så kan ni gärna be henne dra åt helvete. Jag orkar inte själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar