Kamrat Murphy hälsade på

Precis innan jag gav mig ut på en löprunda bestämde jag mig för att bara ta med mig dörrnyckel. En hel knippa skramlar så mycket i fickan. Och jag ville inte släpa på nåt i handen.

När jag kommer hem och är lite frusen knappar jag in portkoden och får grön lampa. Men dörrjäkeln är stängd. Provar fåfängt igen med samma resultat.

Bara att vänta på att det ska komma någon med nyckel eller att någon ska ut ur porten.

Efter sju åtta minuter kommer ett par som är på väg ut, men de hinner stänga mellandörren innan jag hinner ropa. Och de har ingen nyckel. Så nu står jag inomhus men fortfarande i porten.

Nästan tio minuter till dröjer innan en tant kommer och löser dilemmat.

Är hemma en stund och fixar lite innan jag åker till Lindhy för att käka lunch. 

Vi plockar på oss sallad, bröd och dricka innan jag hinner upptäcka att Lindhy är rätt glåmig. Mycket riktigt är hon inget sugen på mat utan vi får gå direkt till återvinningen och ställa våra brickor där. Tror inte L upptäckte det men tanten i kassan bligade surt på oss. Tur det är hon som jobbar där.

Hemma igen och där ligger ett käckt kuvert från Ordningsmakten som har synpunkter på hur jag kör bil. Jag hade det på känn, men har inte velat säga något. Och för er som vet har det här inget med Norge att göra. Men 2 000 spänn kan det kosta om inte mitt överklagande lyckas. Jag tror på 30% chans för det.

Nu ska jag åka och bowla. Gissar att jag fastnar med ett finger i maskinen eller nåt. 

Dum dag!