Att komma hem sena torsdagskvällar är ibland lite besvärligt när man ska hitta en parkeringsplats. Detta eftersom den stora gatan utanför har städnatt till fredagen. Första tvärgatan har samma elände så det blir att leta ett tag.
Igår hittade jag den minsta möjliga yta jag hittills hittat vad gäller parkering. Jag måttade med ögonen ett par gånger och tänkte:
Kanske!
Självklart stod det tre jugge-gubbar på trottoaren och tittade vilket gjorde utmaningen större. Normalt sett hade jag kanske använt touchmetoden lite grann. Den där man använder de andra bilarnas kofångare (Skönt ord) som mått på rutans storlek.
Men nu skulle jag in utan nuddning.
Det tog nog ett par minuter, och jag vet fan inte hur jag gjorde för att vara ärlig. Men när jag väl var i mål så stod bilen där, med kanske en centimeter till bilen bakom, och en halv till bilen framför.
Gubbarna på trottoaren var för sköna. De applåderade i smyg när jag klev ur, och en av dem sa:
Det där gick inte egentligen.
Så gick jag därifrån med jävligt rak rygg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
:-) Bra gjort!
Sån skicklighet hade inte jag häromdagen, när jag skulle köra in min bil i mitt garage. Två unga killar stod precis intill (såklart) och aldrig har det varit så svårt att köra in i ett garage. Efter fyra försök blev killarna slutligen vittnen till hur ena garageväggen skrapade upp en reva på ena sidan av bilen. Kul det var att kliva ur den bilen sen...
Du måste öppna dörren först :o)
Skicka en kommentar